Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver Blekemossa rycka fram söderut för att efter en
flodöfvergång i nejden af Herrevadskloster genom Röstångapasset
tränga fram i det inre af Skåne.
Stenbock kunde emellertid icke besluta sig för
någotdera. Han ansåg, att den danska positionen vid Bolestad var
ganska fast och att Urups armé var den svenska ej
obetydligt öfverlägsen; under dessa förhållanden ville han ej gärna
riskera en batalj. Att rycka fram mot Herrevadskloster och
vidare söderut måste gifvetvis förefalla ytterst vådligt, då man
därigenom helt och hållet blottställde sig för att få
förbindelselinjen med Sverige afskuren. Hären var ej heller stark
nog för att med någon säkerhet kunna röra sig i fiendeland;
redan märktes det, att de skånska bönderna, sammanskockade
i snapphaneband, gjorde vägarna osäkra och försvårade
proviantindrifningen.
Under dessa förhållanden fann sig Stenbock ej kunna
företaga något alls, utan blef tills vidare stående vid
Örkelljunga. Hans uppfattning var, att han ej kunde uträtta
något, förr än antingen förstärkningar från Västergötland, om
hvilka han anhöll, komme eller fienden tvunges att sända
en del af sina trupper till Jylland mot Karl Gustaf. Från
Västergötland kunde dock intet sändas; hvad Erik Stenbock
hade där, var ej mer än c:a 1800 man, och dem behöfde
han synnerligen väl mot Iver Krabbe, som med den norska
hären stod väster om Göta elf. Genom sin position vid
Rönneå hindrade den danska hären alltså absolut
motståndaren att tränga längre in i Skåne; därtill kom det nu något
större liflighet i dess ledning, hvilket synes bero på att
Gyldenlöve mera än förr kunde göra sin vilja gällande och i
högre grad framträdde som ledande. Han sände oupphörligt
ut kavalleriafdelningar, som skulle tränga så nära fienden
som möjligt och oroa honom. Den 13 September ryckte
Geveke ut med 100 man af Gyldenlöves dragoner och träffade
på svenska afdelningar; han tillfogade dem en förlust af 5
döda och 17 fångar, med hvilka senare han dagen därpå
återkom till lägret. Sistnämnda dag förde Kristian Urne den
utgående kavalleriafdelningen. Äfven han påträffade svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
