Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artilleriet — den danska tryckta relationen säger, att en stor del
af detta redan var i danskarnas händer — och Stenbocks
infanteri var ännu så långt efter, att det ej kunde hinna fram
i tid till kanonernas skydd. Det bakom infanteriet
marscherande kavalleriet af vänstra flygeln kunde tydligtvis ej heller
i hast komma fram för att möta fienden, då vägen var så
trång, att på flera ställen två ryttare knappt kunde mötas
och komma förbi hvarandra. Hvad som räddade situationen
var det, att Stenbock i största hast kommenderade major
Dan Preuss att med 200 musketerare och 4 trepundiga
kanoner taga ställning på den betydliga höjden norr om
defilén. Säkerligen har denna afdelning fungerat som
betäckning åt artilleriet, och den lyckades nu med stor snabbhet
österifrån komma upp på höjden, hvarifrån den med sin
eld skulle söka hejda det på vägen nedanför framsprängande
danska kavalleriet i dess förföljelseridt, till dess det svenska
infanteriet kunde hinna fram. Det var en nödfallsutväg och
en äfventyrlig åtgärd, alldenstund det låg nära till hands för
det danska öfverbefälet, som västerifrån hade fritt tillträde
till höjden, att föra fram öfverlägset infanteri och artilleri
mot Preuss. Stenbock förstod detta ganska väl: »allt hängde
därpå, att de hade med gewalt kört dem af samma backe,»
men det var det enda han hade att göra. Mot Stenbocks
förmodan skedde intet anfall västerifrån mot Preuss, utan de
danska trupperna ryckte fortfarande uteslutande fram i
dalgången. Kanonaden och gevärselden från Preuss’ afdelning
vållade utan tvifvel ett fördröjande af danskarnas framryckande
längs vägen, och under tiden hann en bataljon
södermanlänningar under öfverste Svinhufvud, som varit något före
det öfriga infanteriet, fram. Stenbock lät då strax denna
bataljon rycka upp på höjden norr om vägen, där den
uppställdes bredvid Preuss’ afdelning. Öfverstlöjtnant Påfvenfelt
fick med några kanoner taga ställning på »ett berg ett stycke
ifrån de kommenderade,» d. v. s. säkerligen på höjden öster
om den östligaste af sjöarna. Vägen gick uppför denna höjd,
och Påfvenfelt skulle alltså med sitt artilleris eld söka hindra
danskarna att sätta sig fast på höjden, allt under det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
