Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Preuss och Svinhufvud från sin position underhöllo eld mot
de framryckande danska skvadronernas flank. Stenbock hade
äfven sökt att samla hop högra flygelns ryttare, men detta
ville ännu ej lyckas.
Fredrik III fortsatte emellertid ej framryckandet.
Passagen var mycket trång — »knappt 4 man i front kunde komma
fram», säger den tryckta danska relationen — och det är lätt
förklarligt, att det ej var vidare lockande att låta det komma
till allvarsammare strid inne i denna besvärliga terräng.
Därtill kom nu, att man utsattes för en af förlusterna att
döma ganska kännbar eld från svenskarna såväl framifrån
som från flanken. Egendomligt förefaller det dock, att man
ej gjorde något försök alt drifva Preuss och Svinhufvud från
deras position; därigenom skulle den svenska härens
ställning i betydlig grad försämrats, och det skulle blifvit svårt
eller omöjligt för Stenbock att draga fram och ordna sina
trupper. Stenbock har också i sin rapport till konungen
uttryckt sin förundran öfver att Preuss fick vara i fred. Han
uppgifver, att enligt uppgift af fångar Fredrik III verkligen
själf skulle hafva med tre bataljoner ryckt upp på berget
och varit på ett musköthåll nära Preuss, men därefter, då
han utsattes för eld från svenskt artilleri, dragit sig tillbaka.
Huru än härmed förhåller sig, så blef resultatet, att den
danske konungen gaf order, att kavalleriet skulle draga sig
tillbaka ur defilén, och detta skedde också. Den danska
relationen uppger, att förutom af terrängens besvärlighet
föranleddes detta beslut af att infanteriet ännu ej hunnit fram [1].
Hufvudsaken är emellertid väl den, att Fredrik III ej ansåg
sig kunna använda sin styrka inne i defiléerna, utan ville
uppställa sin här på jämn mark för att kunna med kraft
mottaga svenskarna i samma ögonblick de skulle träda ut
ur defilén.
Under tiden hade allt flera bataljoner af det svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
