Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dermed skall det väl blifva bättre. Vi hafva åtminstone kämpat
igenom den bistraste tiden och mörkret, som är min värsta fiende,
börjar att förlora sitt herradöme. Ännu har jag väl icke haft
den fröjden att någon morgon slippa att tända opp ljus; men
den kommer snart. För aftnarne är jag mindre rädd. Ett
par timmar behöfver jag sladdra bort; snart derpå kommer
the; och icke långt derefter — sofver jag. Dertill böijar en
annan förnöjelse att infinna sig. Att få se den smälta snön i
strömmar eller åtminstone i bäckar löpa fram genom
ränn-stenarne har för mig ett stort behag. Det bevisar, att
jorden återfått sin värme och kan göra sig af med det kalla
omhöljet. De erindrar Dem kanske, att Lund ligger på en
sluttning, som sträcker sig från norr till söder. Således kommer en
stor del af den snö som samlat sig i och utanför stadens norra
delar att som vatten passera genom den medlersta och södra
delen der jag bor. Just i dessa dagar är denna passage
öppnad, och jag fägnar mig deråt såsom åt ett vårtecken. Jag
tänker att också De har Deras vårtecken. Må de vara goda!
Må de bebåda Dem helsa och munterhet! Och må hvad de
bebåda i rikt mått uppfyllas.
Hvad De berättar mig om brefvet från vår gamle kung
intresserar mig på det högsta. Det är utan tvifvel hans sista
eller ett af hans sista bref. Underrättelserna blifva allt mer och
mer sorgliga. Af Heurlin vet jag, att allt hopp är ute. Det är
mycket tvifvelaktigt, om han ännu i denne stunden lefver.
Lä-karne här äro mycket ovissa, 0111 han blifvit riktigt behandlad.
Alt den raske, kärnfriske gubben skulle angripas äf en så
våldsamt förstörande kallbrand, som den der nu gör slut på hans
lif, var ingen anledning att förmoda. Deremot kunde väl en
sådan kallbrand få sin orsak i de bloduttömningar man
använde mot congestionen åt hufvudet, genom hvilka den gamle
mannens krafter skulle förstöras och digestionen afbrytas. Tänk
om man — naturligtvis i bästa välmening — förkortat hans
dagar just derigenom, att man icke höll det löfte, som han i
sina friska dagar afTordrat sina läkare och som desse gifvit
honom, att aldrig på honom öppna ådern. Minerva, tydligen ledd
af någon läkare i Sthm, ser saken på detta sätt och är myckel
obarmhertig mot de kungliga läkarne. — Alt dödsbudet
oför-töfvadt kommer, taga vi för afgjordt. Det skall göra stor
verkan, ehuru väntadt det är. Så mycket här skrikes och larmas,
äro svenskarne dock i grunden konungsligt sinnade. Och jag
är viss på att af tusen skall knapt en utan vemod förnimma
den glänsande stjernans nedgång. Glänsande var hon utan
tvifvel och ur historien skall dess glans icke så hastigt försvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
