Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverensslämmelse med hvarandra. Jag må särskilt säga Dem,
att Brunius, ända till de sista tiderna, då Deras umgänge och
samtal på honom haft något inflytande, varit en stor fiende till
de gamla chorstolarne. Förslaget att gifva dem plats i det nya
choret, var af Hetsch, icke af Brunius. Att jag talade för HetsclVs
mening, ådrog mig en gång mycket hårda ord af Brunius. Dock,
detta är obetydligheter. Det mesta af boken läste jag med stor
glädje och tackar Dem hjertligen derföre ...
Stockholm d. 28/2 1845 ... Riksdagen släpar sig fram under
kungens frånvaro ... Partierna sofva, men försofva sig dock icke.
När någon viktigare sak är förhanden visa de sig vara vakna
och taga vara på sina intressen. De äro dock i frågor, som
angå landets inre förhållanden, grupperade annorledes än i de
stora politiska frågorna. Särskilt i penningefrågor stå prester
och bönder hvarandra helt nära. De äro rädda för konstiga
finansanstalter, för privatbanker, för statsskuld o. d. Något för
långt går måhända denna räddhåga. Den har dock sin
naturliga och riktiga grund deri, att vi icke hafva någon financier,
som kan leda det hela, och att utan en sådan inkasta sig i ett
konstigt system anses väl med rätta som betänkligt. Jag har
hört en eller annan, äfven personer på högre platser, yttra den
tanken alt Ewerlöf i Köpenhamn skulle vara den rätte mannen.
Det är naturligtvis hans skrifter angående finanserna som
framkallat dessa meningar. Jag förslår dessa ämnen alltför litet för
att veta huru riktiga meningarne äro; men hvad jag och många
väl veta och lifligt önska är att den rätte mannen måste komma,
innan radikala förändringar i vårt penningväsen företagas. Också
i tull- och bevillningsfrågor stå prester och bönder hvarandra
nära. De äro stränga prohibitivister, säkerligen alltför stränga,
och hafva i desse frågor kanske ännu mera orätt än i de
financiella. I egentlig lagstiftningsväg hafva vi med få undantag
blott förehaft mindre frågor. Den vigtigaste hittills afgjorda är
utan tvifvel den om försvinnandet af adelns och böndernas olika
arfsrätt. De känner säkert att 3 stånd beslutat detta
försvinnande, och att det sålunda å ständernas sida^är lag. Adeln
har protesterat. Saken beror nu på kungen. Hvad denne gör
vet ingen. Alla afbida det med spänd uppmärksamhet.
Af-görandet är icke lätt. På ena sidan 3 stånds beslut, en stark
minoritet hos adeln, och sannolikt en stark personlig
benägenhet hos kungen. På den andra en skarp protest af alla de
rikaste och mäktigaste i landet, en mycket respectabel
minoritet hos bönderna, och såsom man förmodar en allmän önskan
hos Sveriges allmoge, hvars meningar icke få bedömmas efter de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
