Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härvarande representanternas. Det är fullkomligen säkert att
kungen gerna ville hafva varit fri från denna förlägenhet. Han
hade varit det, om presterne handlat förståndigt. Dem hade
det tillhört att behjerta allmogens sannskyldiga nytta, att icke
låta dåra sig af skenfagra men falska argumenter, att se saken
i dess djup. De gjorde icke detta och gjorde sig dermed
måhända skyldiga till det största politiska misstag, som under
riksdagen är begånget...
I enskilt hänseende har jag det hjelpeligt, icke mera. Jag
känner mig ofta mycket ensam. Riksdagen ger mig icke full
sysselsättning och till annat allvarligt arbete har jag icke
tillräcklig ro. Af riksdagskamraterna äro icke många efter mitt
sinne. På prestståndels klubb ser man icke hvarandras
ansig-ten för tobaksrök. Besynnerligt att prester i allmänhet äro de
starkaste tobaksrökare. I många enskilta hus är jag
naturligtvis bekant, men vägarne äro långa, och dörrarne ofta stängda.
I ett hus kommer jag dock ofta, Nyströms. Der är alltid varmt,
gladt, godt. Nyström gör Dem sannolikt ett besök i sommar.
Han reser för det tillämnade musei skuld till Berlin, Dresden,
Wien, Mtinchen och ännu några andra ställen och tager väl
antingen på ut- eller återresan vägen om Köpenhamn. Mera
derom framdeles. Också hos Hildebrand är jag ofta. Han är
den gamle oförtrutne, redlige vännen och arbetaren. Till Lund
kan jag icke återkomma förr än i maj. Ehuru mycken vänskap
jag här har af många, skall jag utan saknad vända Stockholm
ryggen ...
Lund d. ll/4 1846 ... Då det ännu var obestämdt hvem som
skulle blifva domprost i Lund, sade jag mig ofta att jag stod
på ett slags skiljoväg. Domprosteriets bortgifvande afgjorde
om jag helt och hållet skulle upptagas af practiska bestyr och
blifva en statens och kyrkans man, utan att mera än till
nödtorft kunna fortsätta mina studier, eller om jag som hittills
huf-vudsakligen skulle få öfverleinna mig åt dessa och äfven kunna
verka något som författare. Utgången har visat mig sanningen
af denna föreställning. Domprosten är i stor fara att blifva en
dum prost. Jag har under de sista sex månaderna knapt
kunnat smyga mig till någon läsning. Det enda jag fått skrifva
har varit predikningar och tal, samt utkast till mina
föreläsningar. De sistnämnda hafva handlat om kyrkans — till en
början om kyrkolärans — närvarande beskaffenhet. Jag har
afhandlat rationalismens och pietismens historia. För dessa
föreläsningar har jag måst läsa, eller rättare genomögna ett och
annat. Jag håller för det närvarande på med det så kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
