Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuder bland folken. Fordringarne äro öfverallt stora, och
förmågan att tillfredsställa dem är i mer än elt hänseende ringa.
Hvad skall häraf blifva? Jag ställer ofta för mig tvenne frågor.
Den ena: hvad öde väntar de europeiska staterna under de
närmaste decennierna? Är icke framåtgåendet till republik, till
atomistik, till upplösning synbart? Blifver icke monarchismen
och med den alla de ideella intressena och krafterna svagare?
Är icke en ny sakernas ordning i antågande? Men kan väl
denna vinna erkännande utan — elt förfärligt bloddop, utan ett
kärlekslöst förstörande af hvad som i den gamla ordningen
gäller som det högsta och ädlaste? Och den andra frågan:
huru skall under en sådan sakernas ställning individen förhålla
sig, nemligen den individ, som med all den insigt, som han
hos sig kunnat utbilda, håller sig fast vid den gamla sakernas
ordning och icke kan förmå sitt hjerta att öfvergifva den? Skall
han försöka att stämma strömmen, hvilket är en galenskap?
Eller skall han af den låta sig bortföras, hvilket är en
föraktlighet? Eller skall han, såsom åsnan i fabeln lägga sig till ro
vid strömmen, låta strömmen brusa, och så godt sig göra låter
pläga sig sjelf och sina enskilta tycken? Något egentligt svar
på denna dubbelfråga finner jag icke. Jag skulle härvid vara
mycket tröstlös, mycket olycklig, om icke etl stode fast för min
öfvertygelse: Deus dabit. Han som hittills tagit menskligheten
om hand, och sörjt för dess historia, skall ock hädanefter göra
det. Må vi blott rätt kunna förödmjuka oss under hans vilja
och ledning!
Också i Sverige gäser det. Riksdagen har visserligen icke
någon våldsam charakter, men saknar dock icke sina stora
betänkligheter. Den värsta är, att regeringen icke har någon stor
aktning. Jag kan väl säga, att alla partier förena sig i ett
nedsättande af densamma. Detta träffar dock icke konungens
person. Alla erkänna hos honom ej blott den ädlaste vilja och de
renaste bemödanden, utan ock insigter och förmåga, som äro
vida öfverlägsna dem, som finnas hos någon i hans conselj.
Men så mycket mera träffar ringaktningen denna conselj. Och
jag kan dessvärre icke säga, att den är orättvis. Jag har som
medlem af constitutionsutskottet under de förflutna tre
månaderna genomgått statsrådsprotocollerna för trenne regeringsår,
och jag måste till en vän i förtroende säga, all de ådagalägga
ett fuskeri och en lumpenhet, hvaröfver jag både sörjer och
harmas. Jag har icke dolt delta i ett par förtroliga samtal med
högsta vederbörande, men jag har icke trott mig böra högt
utsäga det i det dechargebelänkande, som constitutionsutskottet
skall afgifva. För att icke göra regeringen ännu svagare än den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
