Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är — och den är tillräckligen svag — har jag medverkat till
nedtystande af en mängd partiella och isolerade gravamina.
Några af mera allmän och omfattande natur hade jag velat
framhålla, men partiställningen inom utskottet gjorde icke
sådant möjligt. Alltså blifver dechargebetänkandet, som i dessa
dagar går af stapeln, en obetydlighet. Men det blifver ock en
orättvisa . ..
Lund d. 22/4 1852. Du vill måhända hafva hört, att min
ställning i betydlig mån förändrat sig. Jag måste lemna mitt
kära Lund, mina böcker, mina studier och min församling, och
ingå i en ny, för mig fremmande verksamhet. Så länge det
var mig möjligt, har jag afböjt förslaget. Det lät sig icke mera
afböja och jag måste foga mig. Jag gör det med beklämdt
sinne. I dessa dagar begynner jag min resa till Stockholm.
Men jag kan icke lemna Lund, utan att hjertligen tacka Dig,
du gamle vän af Lund och af mig, för all Din vänskap och
godhet. Låt stockholmaren få åtnjuta den såsom lundensaren
den åtnjutit. Stockholmaren är måhända snart åter lundensare.
Jag har begärt och kungen har bifallit, att domprosteriet i Lund
för det första får för min räkning stå ledigt. Jag återkommer
gerna, så fort det låter sig göra. Nu farväl. Gud välsigne Dig
och de Dina med allt godt! Tänk på mig med vänskap och
godhet, såsom jag tänker på Dig med den mest oskrymtade
högaktning och tillgifvenhet. Någon gång låta vi ju hvarandra
höra något ifrån oss. Din kära, goda fru och Christian helsas
med den redligaste vänskap.
Lund d. 12/7 1856. Ända sedan jag i slutet af mars erhöll
Ditt vänskapsfulla, för mig verkligt rörande bref, har jag haft
de bästa föresatser dels att tillskrifva Dig, dels att om ock
blott på en kort tid besöka Dig och Köpenhamn. Hvarken
det ena eller det andra har skett, jag kan nästan säga, har
kunnat ske. Embetsgöromål och embetsresor hafva oupphörligen
tagit mig i anspråk. Jag har alltjemt varit i rörelse, jag kan
väl säga i oro. Var dock viss, att denna hvarken kommit mig att
förgäta Dig och Dina, eller förminskat den gamla kärleken till
Eder. Jag står nu så godt som på fotsteget af vagnen, som
skall bortföra mig måhända för alltid — från Skåne. Jag
kan icke stiga in i vagnen, utan att än en gång tänka på Dig
och Din Fru, säga Eder ett vänligt ord till afsked och tacka
Eder för all Eder goda och uppriktiga vänskap. Bland inånga
kära minnen som jag medtager åt norden, är minnet af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
