Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedre lopp intill trakten af Magdeburg samt i de gamla danska
landen, således äfven Skåne, hvarifrån i tidig tid Sydsverige
befolkats. Dessa vestbaltiska land intaga icke blott ett centralt
läge inom den germanska verlden: de hafva alltifrån den yngre
stenåldern innehafts af samma germanska befolkning, och denna
utgjorde, såsom professor Kock framhäfver, under denna aflägsna
period ännu en eller väl snarare flera mindre hvarandra
inbördes mycket närstående stammar, hvilka i språk och
kroppsbyggnad obetydligt torde hafva skilt sig från de öfriga
indoeuro-peerna. Här vid det vestra Östersjöbäckenet, i länder med en
likartad, rik natur och en betydande tillgång på flinta, har
under tidernas lopp det specifikt germanska utvecklat sig, och
härifrån hafva german folken vidare utbredt sig öfver verldsdelen. Deras
äldsta historiska traditioner gifva i fråga om denna utbredning
och den trakt, från hvilken den närmast skett, ej
oväsentliga hållpunkter. Jordanes talar sålunda om goterna såsom
konlna från ön Scandza »liksom från en folkens verkstad,
ett nationernas modersköte»; Bornholm namnes af
isländing-arne Borgundaholmr, hvilket återfinnes i namnet på
Burgun-derna, och Paulus Diaconus, en samtida till Karl den store,
berättar om Longobarderna, att de »stamma från ett germanskt
folk och kommit från ön Scandinavia», hvars flacka stränder
omspolas af hafvet. Det är, slutar Kock, en karakteristik, som
väl passar in på Skåne, i hvars namn själfva ordet Scandinavia
alltjemt lefver kvar.
— I Antikvarisk tidskrift, XVIII, 1, har doktor Knut Stjerna
publicerat en större afhandling: »Bidrag till Bornholms
befolk-ningshistoria under jernåldern», hvilkens närmaste uppgift synes
vara att tillämpa resultaten af de senaste årtiondenas
kronologiska och typologiska forskningar på det rika arkeologiska
material, som föreligger från denna geografiskt och delvis äfven
arkeologiskt till Skåne hörande ö.
Författaren påvisar, hurusom fram till midten af 500-talet
eft. Kr. utvecklingen varit intern ifråga om grafskick och
forn-sakstyper, och huru öns förbindelser under den äldre jernåldern
fram till 200-talet undergått långsamma och obetydliga vexlingar.
Tyvärr är det bevarade skånska materialet från denna tid ännu
så ringa, att förhållandet mellan Bornholm och Skåne endast
i undantagsfall erhålla någon belysning. Af öns öfriga
förbindelser har den starkaste sammanknutit dess befolkning med
Innebyggarne af det nuvarande Hinterpommern, hvars arkeologiska
förhållanden äro med Bornholms nära identiska. Under loppet af
200-talet och vid tiden omkring år 300 har en allmän utvand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
