Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal år äldre. Detta fasthållet, torde det emellertid icke möta
större vansklighet att i det stora hela fastställa de skånska
run-stenarnes ålder. Om man bortser från Örjastenen, som icke
är äldre än midten af 800-talet, härröra alla de öfriga från
den sista tjerdedelen af det tionde eller den första af det elfte
århundradet.
Vida yngre, öfverhufvudtaget de yngsta i Danmark, äro
runminnesmärkena på Bornholm, hvilka till största delen
härröra från den senare hälften af det elfte och begynnelsen af det
tolfte århundradet. En betydande del af dessa bornholmska
stenars inskriptioner innehålla också kristna åkallanden och äro
utsmyckade med kors. Äfven i ett annat afseende visa
runste-narne på Bornholm, att de tillhöra en yngre tid. I motsats till
de råa obearbetade granitblock, å hvilka man i Skåne liksom
i det öfriga Danmark inristade runorna, äro stenarne här
genomgående flata och tunna.
I den detaljerade beskrifning af de enskilda runstenarne,
hvilken upptager verkets hufvudutrymme, behandlas dessa i den
kronologiska följd författaren trott sig kunna fastställa. Helt
naturligt egnas hufvuduppmärksamheten åt Sjelfva
inskriptionerna, hvilka här framträda i en tolkning, som mer än en gång
ej oväsentligt skiljer sig från de föregående. Men vid sidan
häraf skildras också ingående runminnesmärkenas tidigare
behandling inom litteraturen, deras utseende och vexlande öden
under gångna tider. Magnus Petersen har med sitt fina ritstift
noggrant återgifvit alla de ännu förefintliga stenarne — de
skånska uppgå till 44, de bornholmska till 39 — och af de nu
förlorade återfinner man i arbetet de afbildningar, som de äldre
runverken hafva att uppvisa.
Professor Wimmers undersökningar af de skånska
runstenarne falla alla under åren 1876 och 1882. Det är honom
också obekant, att Nöbbelöfstenen, den äfven så kallade
Fjelie-stenen, 1901 af De skånska landskapens historiska förening
blifvit förd till runstenshögen i Lund, och att den runsten, som
förut suttit inmurad i Holmby kyrktorn och på grund däraf
endast delvis kunnat af författaren läsas, numera uttagits och
fått sin plats strax söder om kyrktornet.
— Under titeln: »Ada pontificum Danica. Pavelige
aktslyk-ker vedrerende Danmark» har doktor L. Moltesen utgifvit de
påfliga urkunder från den avignonska perioden 1316—1378,
hvilka röra den danska kyrkoprovinsen. Afskrifterna till de i
verket meddelade bullorna, supplikerna, obligationerna m. m.
äro af utgifvaren tagna under en vistelse i Rom 1894—1895 del-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
