- Project Runeberg -  Historisk tidskrift för Skåneland / Sjette bandet /
12

(1901-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansett överflödigt att närmare framställa, då ett och samma,
alltför ofta upprepat, skulle kunna inge mina läsare leda;
efter vad hans högvördighet ärkebiskop Absalon meddelat
har nämligen min vän Saxo bestämt sig för att på sitt mera
formfulländade språk giva en utförlig skildring av vad alla
dessa utfört» [1].


[1] S. R. D. I, 56. Jfr. för annan läsart — gesta executus prolixius
insudabat
— Waitz i Neues Archiv XII, 15. Holder-Egger i Neues Archiv XIV, 151.
— Enligt Paludan-Müllers inom dansk Saxoforskning, trots Waitz kraftiga
gensaga (Neues Archiv XII, 20). sanktionerade uppfattning (Hvad var Saxo
Grammaticus? og hvor er hans Grav, 47, samt Historisk Tidsskrift, IV: 5, 345) skola
orden »Absalone referente» icke hänföras till Sven Ågesen och betyda, att det
är Absalon, som meddelat denne vad Saxo hade för händer. Det är, säger
Paludan-Müller, icke nödvändigt att tolka orden så, när man bortser från de
tryckta upplagornas interpunktion och icke heller naturligt, då därigenom
framkommer den mycket besynnerliga meningen, att fast Sven kände Saxo
och stod i ett sådant förhållande till denne, att han kallar honom sin
kontubernal, »tältkamrat», skulle han likväl icke av Saxo själv utan först genom
Absalon, om vilken man icke vet, att han stått i förbindelse med Sven, ha
fått underrättelse om Saxos beslut att skriva Sven Estridsens och hans söners
historia, och detta ledsagat av den i Absalons mun ohövliga, för Sven
förödmjukande anmärkningen, att Saxo kunde göra det i ett bättre språk än han.
Enligt Paludan-Müller är det språkligt lika berättigat och giver en långt bättre
mening, om man hänför orden »Absalone referente» till Saxo i stället för till
Sven Ågesen; meningen är, att Sven har sin kännedom om Saxos förehavande
från denne själv och vad som särskilt är av vikt: Saxos framställning av Sven
Estridsens och hans fem söners historia i 11.—13. böckerna visar sig grundad
på Absalons berättelser. Jörgen Olrik (Historisk Tidsskrift VIII: 2, 217)
upptager denna Paludan-Müllers bevisföring och går ännu ett steg längre: han
förklarar, att även rent språkligt sett förefaller en annan översättning än
Paludan-Müllers onaturlig. »Efter vad Absalon har meddelat mig» skulle långt
hellre, säger han, heta secundum relationem Absalonis eller endast relatu
Absalonis, men icke Absalone referente; det är visst ytterst sällsynt att träffa en
dubbel ablativ, som icke skall hänföras till själva satsens subjekt, utan till
meddelarens underförstådda subjekt. Dessutom, tillägger han, betyder referens
också annorstädes hos Sven Ågesen »hjemmelsmand» (cum non pigritia, verum
potius referentis inopia, multos illustres transcurrerim. S. R. D. I, 48).

Granskar man argumenteringen för Paludan-Müllers uppfattning, vilken
i sina konsekvenser blivit av grundläggande betydelse för Saxoforskningen,
ligger det onekligen intet besynnerligt däri, att Sven Ågesen av Absalon skulle
fått höra vad hans kontubernal Saxo hade för händer. Det är icke besynnerligare
än om en lundensisk vetenskapsman genom tredje person får höra
om en dansk väns vetenskapliga förehavanden. Det i detta sammanhang så
mycket omskrivna ordet »contubernalis» behöver nämligen icke, som Velschow
(Prolegom., XXI), Paludan-Müller (Hvad var Saxo Grammaticus? og hvor er hans
Grav? 92) och Jörgen Olrik (Historisk Tidsskrift VIII: 2, 216) mena, betyda
»husfælle» eller »tältkamrat», en översättning, i enlighet med vilken den
förstnämnde gjort Sven och Saxo till kolleger i Lunds domkapitel, de senare fört
dem begge på vendertåg, utan endast — om också icke på Saxos latin, som
A. D. Jörgensen (Bidrag, 230) och Jörgen Olrik anföra, men varpå ingen vikt
ligger — kamrat, vän; ordet är till både ursprung och senare generalisering
jämnställbart med det romanska camerata (Heraeus i Archiv f. lat.
Lexikographie und Grammatik XII, 276). Att närmare bemöta Paludan-Müllers av
Jörgen Olrik upptagna tanke, att Sven Ågesen ordagrant återgiver Absalons
ord, torde icke vara behövligt; det mot Sven Ågesen ohövliga, som skulle ligga
i uttalandet om Saxos bättre språk, är naturligen icke en ohövlighet av
Absalon mot Sven utan en hövlighet av den senare mot Saxo. Rent språkligt sett
är slutligen Paludan-Müllers översättning avgjort osannolik; den bleve först
sannolik, om den ifrågavarande satsen hade den ändrade ordställningen: quum
contubernalis meus Saxo illustri archiepræsule Absalone referente elegantiori
stilo omnium gesta prolixius exponere decreverit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/htskanel/6/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free