Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14. bok så stor, skall man, då grunden icke kan sökas
i innehållet eller framställningsformen, som är densamma
i de närmast föregående och efterföljande, ha svårt
att finna något annat svar än att Saxos verk icke är att
förstå som en helhet, som är indelad i 16 böcker, utan att den
14. boken är ett verk för sig, som författaren har haft liggande
färdigt, då han gick att redigera hela sitt historieverk; däri
ligger tillika, att den 14. boken är det först utarbetade partiet
och utarbetat, förrän planen var lagd till hela verket.» Den
är enligt Paludan-Müllers förmodande en samtidshistoria,
utarbetad vid den tid, med vilken framställningen slutar,
Absalons tillträdande av archiepiskopatet 1178. De båda
följande böckerna finner Paludan-Müller även bära prägel av
samtidighet och i ett fall av att vara nedskrivna på stället;
han anser med stöd av några nya antaganden, att de såsom
en direkt fortsättning av 14. boken och dess Absalonsparti
äro skrivna i flykt med händelserna. I sin konstrikt
sammanfogade hypoteskedja, vars alla led här icke kunna
följas, når Paludan-Müller härmed fram till den tid, då Saxo,
enligt Sven Ågesens utsago, skall ha bestämt sig för att skriva,
såsom Paludan-Müller uppfattar det, Sven Estridsens och
hans söners historia på grundval av Absalons berättelse; han
förmodar, att detta parti, som varken till form eller innehåll
erbjöd svårigheter för Saxo, kan ha förelegat färdigt
redan omkring 1190. Såsom ytterligare grund för att de tio
första böckerna först därefter utarbetats anför Paludan-Müller,
att det i dessa tio böcker här och var finnes »et Fremblik
ud over det umiddelbart foreliggende til Saxos Samtid»,
men att det i de sex sista böckerna icke finnes någon
tillbakablick till Saxos framställning av de äldre tiderna. I sista
hand finner Paludan-Müller ett stöd för sin uppfattning i att
de båda sista böckerna av de tio första, särskilt den 10., äro
de ur historisk synpunkt svagaste i verket, och i att Saxo i
dem låter den latinska bearbetningen av folkpoesien falla; han
tyder det som ett tecken på författarens med åldern
avtagande krafter.
Liksom Velschow och efter honom A. D. Jörgensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
