Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
illustrandæ maxima semper cupiditate flagrabat, eo claritatis et
monumenti genere fraudari non passus, mihi, comitum suorum
extremo, cæteris operam abnuentibus, res Danicas in historiam
conferendi negotium intorsit; inopemque sensum majus
viribus opus ingredi crebræ exhortationis imperio compulit
. . . Quo evenit, ut parvitas mea, quamvis se prædictæ moli
imparem animadverteret, supra vires niti, quam jubenti resistere
præoptaret, ne, finitimis factorum traditione gaudentibus,
hujus gentis opinio potius vetustatis obliviis respersa, quam
literarum monumentis prædita videretur . . . imperiumque
negligere veritus, audacius quam efficacius parui; quamque
ingenii mei imbecillitas fiduciam negabat, ab hortatoris
amplitudine mutuatus». ɔ: »Då andra folk pläga sätta en ära
i de brägder de utfört och glädjas vid minnet av sina
förfäder, kunde Absalon, danskarnas ärkebiskop, icke fördraga,
att vårt fädernesland, för vars förhärligande han alltid brann
av iver, skulle sakna slik namnkunnighet och eftermäle och
då alla andra vägrade att åtaga sig värvet, har han välvt över
på mig, den ringaste i sitt följe, att skriva Danmarks historia
och genom makten av sina täta anmaningar tvingat mig, den
därtill oförmögne, att gripa mig an med ett arbete som
översteg mina krafter . . . Jag visste, att jag icke var vuxen en
börda som denna, men jag har i min ringhet hellre velat
spänna mina krafter över förmågan än motsätta mig Absalons
bud; jag har gjort del i avsikt, att vårt folks gamla namn
och rykte icke skulle vara som begravna i tidens glömska
och stå utan skriftligt minnesmärke, när grannfolken ha sin
glädje av att minnas svunna bragder . . . I fruktan att
försumma hans bud har jag lytt med större dristighet än
förmåga och från anmanarens storhet hämtat den tillförsikt min
egen ringa begåvning förvägrade mig». Döden hade emellertid
bortryckt Absalon, innan Saxos verk blev färdigt. Saxo
utbeder sig därför i stället efterträdarens, Andreas Sunesens,
protektion »mot den vedersakares tadelsjuka, som begabbar
allt stort och märkligt». I de ord han riktar till Valdemar II
anhåller han även om dennes protektion och överseende; han
fruktar, att han snarare kommit att röja sin okunnighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
