Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv samlat bland folket eller hört av andra sago- och
historieberättare. Hans verksamhet som historieskrivare skall,
för att begagna A. D. Jörgensens ord, »ha bestått i att samla
de spridda enskilda berättelserna, utvälja den bästa formen,
anvisa den sin rätta plats och återgiva den på det främmande
språket» [1]. Saxoforskningen har under de sista åren
gått ännu längre längs denna linje. Man har i vissa fall
nått till tron på direkt verbalinspiration, icke olik den, som
gamla tiders teologer hävdade för evangelierna. Saxos verk
är Absalons memoarer. Hans Olrik finner, att Absalon
undfått planen till Danesagan och lånat Saxo sin egen
statsmannablick på händelserna; det egendomliga stoffvalet
likaväl som de ledande idéerna anser han väsentligen härröra
från honom; »det är icke för mycket sagt, att Absalon själv
talar till oss genom Saxos verk» [2]. Samma tro möter hos
Jörgen Olrik. Saxo skall enligt honom i det hela blint ha
följt sina sagesmän, och hans framställning, i varje fall från
Svenssönernas tid, vara en trogen spegelbild av Absalons
syn på Danmarks historia; Jörgen Olrik hör i stora delar av
verket Absalons djärva och myndiga stämma bakom Saxos
ord; han förklarar från denna ståndpunkt Absalonspartiets
egendomligheter och kronologiska svårigheter, utskiljer
partier, vilka icke tillhöra den ursprungliga, av Absalon
inspirerade framställningen och drar sig icke för att företaga
omflyttningar i texten, »då det sker för att återframställa
Absalons berättelser i deras ursprungliga form» [3].
[1] A. D. Jörgensen, Bidrag, 256, 254.
[2] Hans Olrik, Absalon II, 166.
[3] Sakses Danesaga, ov. af Jörgen Olrik, III. Inledningen, passim.
Jörgen Olrik i Historisk Tidsskrift VIII: 2, passim. Såsom prov på den
bevisföring, som kommit till användning, kan anföras: »Også de ejendommelige
kronologiske vanskeligheder i Absalonspartiet finder deres rimeligste forklaring
herved (ɔ: at det overalt er Absalons minder om egne personlige oplevelser,
som Sakse her gengiver): den ældre mand kan bevare mindet om det enkelte
optrin med stor klarhed og kraft, men når det gælder at udrede tildragelsernes
sammenhæng og trådenes mangfoldige slyng, kan hukommelsen
let svigte, og i hvert fald dukker de enkelte træk ikke altid op i den rette
inhyrdes orden. Der er derfor intet særlig mærkeligt i, at rækkefølgen af
de enkelte tildragelser i kongens strid med Eskil er noget forvansket, eller
i at Sakse fortæller om Valdemars første Norgestog, der vistnok fandt sted
1165, umiddelbart efter skildringen af Valdemars Tysklandsrejse (efteråret ll62);
selv om toget først senere fandt sted, har de norske sendemænd, der
opfordrede Valdemar til at gribe ind i deres fædrelands skæbne, uden tvivl
henvendt sig til ham allerede 1163, og Absalon har da rimeligvis fortalt alt
det herhen hørende under ét, mens han havde denne tråd fat, uden at tænke
på, at han derved stødte an mod tidsregningen». — »Man kan ikke i en eneste
fortælling finde en enkelthed, der tydelig melder sig som Sakses personlige
oplevelse. Selvfølgelig er f. eks. de udførlige og nøjagtige skildringer af de
hedenske helligdomme på Rygen et øjenvidnes værk; men når Rosenberg f. eks.
(Nordboernes Aandsliv II, 327) i anledning af skildringen af Rygevits stötte,
der var »så høj, at Absalon, når han trådte ham på tæerne, knap kunde nå
ham op til hagen med den lille håndøkse, han gerne bar hos sig», udbryder:
Hvo føler ikke, at fortælleren har set Absalon tage dette mål af billedstotten?
— da kunde man med ligeså stor eller større ret formulere sporgsmålet
således: Hvo føler ikke, att Sakse så at sige ordret gengiver Absalons
mundtlige fortælling til ham (»han var så høj, at når jeg trådte ham på
tæerne, kunde jeg lige nå ham op til hagen med min håndøkse»). Historisk
Tidsskrift VIII: 2, 247, 251.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/htskanel/6/0041.html
