Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
precisera sig till en rad nakna historiska fakta. De
odisputabelt säkra av dessa äro icke många, men de äro desto
värdefullare, då de innehålla i det närmaste allt, som kan
konstateras om Knut den helige. De kunna sammanfattas
på följande sätt. Efter att ha legat under i en tronstrid vid
Sven Estridsens död har Knut bestigit tronen, sedan hans
broder Harald Hein dött; under sin regering har han visat
givmildhet mot kyrkan, särskilt mot Laurentiikyrkan i Lund
och väl även mot kyrkorna i Roskilde och Dalby, samt sökt
genomföra erläggandet av tionden; han har därjämte företagit
rustningar till ett Englandståg och i samband med dessa
låtit fängsla och till Flandern deportera sin broder Olav.
Ett uppror mot Knut har utbrutit i Vendel; han har måst
fly från Jylland och av folket dräpts i Odense S:t
Albanskyrka. Med ledning av legenderna kunna dessa fakta
sammanställas i en relativ kronologi. Men detta är också allt.
När det gäller att söka det historiska orsakssammanhanget
eller teckna en karaktäristik av Knut lämnar Odenselitteraturen
forskaren i sticket. Särskilt är detta fallet med Ailnoths
verk; den i dessa frågor relativt pålitligaste ledningen giver
icke, såsom hittills ansetts, detta, utan den äldre källan,
Passio.
Odenselitteraturen äger emellertid icke enbart historiskt
värde genom de grundfakta den bevarat till Knut den heliges
historia. Den kan historiskt utnyttjas även ur många andra
synpunkter. Icke minst är det värde den äger genom de
bidrag den lämnar till kännedomen om huru ett nordiskt
helgon och dess historia skapades under den tidigare medeltiden.
Det ligger i sakens natur, att folket, som dräpt sin
konung, endast med yttersta svårighet kunde förmås att utan
vidare erkänna och dyrka denne såsom helgon, han må ha
varit huru from och kyrkligt sinnad som helst i levande
livet. Ailnoth talar också om tvivlet på Knuts helighet, och
ännu Roskildekrönikan och Saxo bära tydligt vittne om
huru ovilligt folket var stämt mot Knut. Vår tids otro, skriver
den senare, delar svunna dagars villfarelse; fädernas hat lever
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
