Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på krigståg i Österled och under sin konungatid med djärvhet
värjer landet mot vikingar, samt såsom den myndige och
stränge regenten, vilken med hårdhet hävdar konungamakten
och dess skattekrav gentemot folket och med kraftfull hand
vårdar sig om rättvisans rättfärdiga handhavande; härvid
lägger han dock enligt Knutssagan i dagen en stränghet och
hårdhet, som väcker allmänt motstånd i landet [1].
Roskildekrönikans angrepp på Knuts helighet i levande
livet kom icke att stå obesvarat. Såsom vapendragare för
den kyrkliga uppfattningen framträdde först Sven Ågesen.
»Knut blev icke, såsom några mena», skriver han, direkt
riktande sig mot Roskildekrönikan, »en krönt martyr på
grund av överdriven hårdhet och grymhet eller därför att
han i sin grymhet skulle ha pålagt folket ett outhärdligt ok» [2].
Sven Ågesen framlägger i stället andra orsaker till upproret;
dessa äro emellertid icke de från de äldre källorna kända,
utan framvuxna ur en egendomlig kontaminering av olika i
dem mötande element.
Ailnoth och Roskildemannen hade båda uteliminerat
den ena av de orsaker Passio angiver för upproret, Knuts
försök att genomdriva tionden, och i stället i berättelsen
infört nya avgifter, den förre fogdarnas utprässningar, den
senare en av konungen själv pålagd »nefgjald». Båda hade
samtidigt ställt sina avgifter i omedelbart orsakssammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
