Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
män, berättar Saxo vidare, begagnade sig härav och gjorde
ombudsmännen allmänt förhatade genom lögnaktigt
överdrivna klagomål; folket dömde herren efter tjänarna, och
sedan det dödat ombudsmännen, vände det sig i vanvettig
vrede mot konungen själv. Genom sin förening av de äldre
källornas uppgifter har Saxo här lagt sista tråden i de
kombinationer, som spunnits kring orsakerna till upproret; han
har lyckats till en harmonisk enhet förena både Passios,
Ailnoths och Sven Ågesens varandra motsägande framställningar.
I skildringen av upprorets förlopp och Knuts dråp
sluter sig Saxo nära till Odenselegenderna, vilkas berättelser
han omskriver i sitt klassiska latin och utbildar genom
självständiga synpunkter. Framför allt följer han Passio; med
litterär och kritisk takt har han däremot förbigått de
vittsvävande utläggningarna och religiösa betraktelserna likaväl
som den senare traditionsutvecklingen och de påfallande
otroligheterna hos Ailnoth. Från honom har han så gott som
endast upptagit berättelsen om förrädaren, men denne, av
Saxo kallad Blacco, har fått sin av Ailnoth omtalade
sändefärd mellan Knut och upprorsmännen fördubblad och mist
sin likhet med Judas; endast en enstaka senare utvecklingsform
av paralellen mellan Judas och förrädaren har Saxo
tillgodogjort sig; förrädaren, hos Ailnoth endast upprorets
ledare, har hos Saxo förvandlat sig till en av Knuts familiares
liksom Judas var en av Kristi; såsom sådan är det han träder i
förbindelse med Knuts dråpsmän. En senare utvecklingsform
av Odensetraditionen möter också otvivelaktigt däri, att Saxo
i likhet med Sven Ågesen och Knutssagan överlämnar Knuts
dråp åt jylländarna; innevånarna i Odense och på Fyen
torde under tidens lopp ha betackat sig för äran att ha dräpt
Danmarks av dem högt dyrkade och för dem så värdefulla
nationalhelgon [1].
I stor utsträckning har sålunda Saxo, i motsats till vad
tidigare antagits, skapat sin framställning av Knut den
heliges historia genom en med litterär frihet och konstnärlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
