Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helgontendens och i denna punkt från den augustinska historieuppfattningen
är den välvilligt stämd mot Olav och gör gällande
en mindre vidskeplig syn på händelserna. I hungersnöden
ser väl även den i enlighet med allmän medeltida
uppfattning ett guds straff, men den fritager Olav för ansvaret för
densamma: »om den goda tiden», skriver Roskildemannen,
»inträffade för Eriks skull och hungersnöden för Olavs, det må
han avgöra, som vet allt, innan det sker, och som
åstadkommer allt, när helst och på vad sätt han vill; ty ingen
av dem förtjänade det öde han fick». Roskildekrönikan
meddelar därjämte en tydligen till lokaltradition återgående
berättelse om Roskildebiskopen Svens förutsägelse av
hungersnöden, hans pilgrimsfärd och död på Rhodus [1]. På
Roskildekrönikan bygger för denna tid Sven Ågesen; han konstaterar
endast i korthet hungersnöden och tillägger, att densamma
förskaffade Olav tillnamnet Hunger, »famelicus» [2].
Samtliga dessa äldre källor ha varit Saxo bekanta och
av honom använts för framställningen av Olav Hungers
historia [3]. Motsättningen mellan legendernas och
Roskildekrönikans uppfattning av Olav har ställt Saxo inför ett val.
Han har här liksom i Knut den heliges historia valt
legendernas och i polemik mot Roskildekrönikan ytterligare
tillspetsat densamma. Olav, som Saxo tidigare gjort till den
ledande kraften i upprorsförsöket mot Knut under
rustningarna till Englandståget, göres av honom i direkt
motsättning mot Roskildekrönikan till hungersnödens
upphovsman, »auctor famis». Från legenderna har Saxo vidare
övertagit tanken, att hungersnöden varit ett guds straff för
Knuts dråp. I skildringen av densamma ha Ailnoths korta
uttryck, »att åkrarna icke gåvo någon gröda», och »att
hungersnöden vilade tungt över landet, försvagande de förnäma
och rika och tagande livet av de svaga», förvandlats till en
plastiskt åskådlig bild av del eländiga tillståndet i landet.
Om varen och sommaren, berättar Saxo, sveddes grödan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
