Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan Knuts förtröstan till gud, ställd i nära förbindelse med
hans fredsstiftande gärning, är det avgörande momentet i
erövringen. »Efter att hava återställt freden i sitt
fädernesland», skriver författaren, »inträngde hertigen med ett ringa
följe i Venderlandet; han hyste icke förtröstan till människomakt, i
icke till krigarnas antal utan till gud, och där hundra
fruktade döden, där gick han fram själv tredje. Han blev
mottagen med heder och mött med vördnad av både hövdingar
och folk och med allas bifall överlämnades Venden
i hans makt; under fredens säkerhet knöt han det i trofast
förbund till Danmarks rike». Berättelsen, en kristen
erövringslegend av renaste vatten, giver liturgiförfattaren
anledning till nya i bibliska och allmänna ordalag hållna
lovprisanden av helgonet: »i allt gick det honom lyckligt, ty Herrens
hand var med honom. Och med rätta, ty ju högre han steg,
desto ödmjukare, ju mäktigare, desto vänsällare visade han
sig mot alla. Hos honom spirade ett omtänksamt och heligt
sinne, blomstrade sanningsenligt och vänsällt tal och satte god
och kraftig gärning frukt». Ytterligare knyter författaren härtill
ett rent schablonmässigt omnämnande av hans utsmyckning av
guds hus och hans omsorg om att prästerna både på festdagar
och vardagar voro riktigt klädda vid ombesörjandet av
gudstjänsten.
När det eller denna skildring av Knuts härlighet gäller
for liturgiförfattaren att motivera hans förföljelse och passion,
tillgriper han den i medeltida helgonlegender vanliga
orsakskedjan. Helgonet, denne gudsrikets representant, möter
»invidia» och »iniquitas»; Magnus är dessa egenskapers och därmed
djävulsrikets representant. »Sålunda», skriver författaren
anknytande till sin föregående framställning, »var Knut from och
nogräknad i vad som tillkommer gud samt energiskt verksam
och hövisk i världsliga förhållanden och älskades med rätta av
hade gud och människor. Förblindad av avund», fortsätter han,
»harmades Magnus däröver och födde orättfärdighet i sitt
hjärta; han ville genom svek bringa hertigen om livet».
Ordinalets följande framställning av Knuts passion är
historien om den helige (sanctus) och rättfärdige (iustus),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
