Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fromme och rättsinte, trofaste och oskyldige, vänsälle och
vördnadsvärde mannen, som förföljes och dödas av de
gudlöse (impii) och orättfärdige (iniusti), trolöse och
lögnaktige, bedräglige och svekfulle, eller för att begagna ett i
Ordinalet använt bibliskt uttryck, historien om »det oskyldiga
lammet, som föres till slaktning». Magnus, Knuts dråpsman,
karaktäriseras ytterligare genom en ordlek med hans
namn såsom »stor (magnus) i hjärtats ondska, i munnens
svekfullhet, i gärningens gudlöshet;» han handlar, vad med
den valör orden äga i en medeltidsmans skrift än kraftigare
brännmärker, »under fromhetens mask» (sub specie deuocionis).
Som första episod i förföljelsehistorien berättar Ordinalet,
att konungen på Ribe ting anklagade Knut för att mot
landets sed ha infört nya bruk och för att i Venden emot
honom och hans konungadöme ha usurperat konunganamn.
Men Knut tillbakavisade de lögnaktiga anklagelserna, och de
svar liturgiförfattaren härvid lägger i hans mun äro ett nytt
framhävande av hans fredsstiftande gärning. Till den första
anklagelsen svarade han, att i konung Nils’ land hitintills
varit sed, att ingen kunde ha sitt gods säkert varken under
lås och bom eller under vakt; den nya seden han infört vore,
att om det nu hände att någon, rik eller fattig, med fri vilja
lät någonting bliva liggande på en landsväg eller glömde det
där, då blev det icke längre stulet utan låg och väntade på sin
ägare [1]. Till den andra anklagelsen svarade Knut, att venderna
aldrig kallat honom konung; de kallade honom »knes», en
hederstitel som betydde »herre», men vars betydelse
danskarna vrängde och försäkrade vara konung. Han påminte
ytterligare konung Nils om, att han icke blott gjort
Venderlandet fredligt sinnat mot Danmark utan även åstadkommit,
att det folk, som förut varit hans fiender, nu stod redo att
i striden kämpa på hans sida.
Den utformning liturgiförfattaren i det följande givit
förföljelsehistorien visar en nära överensstämmelse med vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
