Historisk tidskrift för Skåneland / Sjette bandet / 255 (1901-1921) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hänskjutandet av avgörandet till en allmän kyrkans dom
och enträgenheten i uppmaningen till adressaten att infinna
sig vid mötet visa, om också Saxo tendensiöst givit
kejsarens inbjudan till Valdemar orimliga, lockande former, en
mer än tillfällig överensstämmelse. En svag verballikhet
spåras även [1]. Fullt klar och otvetydig blir denna i de ord
om de båda påvarnas hållning gentemot Paviamötet, vilka
Saxo lägger i kejsarens mun, och de ord denne själv uttalar
i sin encyklika om mötets beslut.

Encyclica imperatoris, M. G.	Saxo, 775:
Legg. IV, I, 189.
Sane ... generalem	In cujus rei speculationem
conventum relligiosorum Papiæ	nuper a se totius Italiæ
indiximus, ad quem ambos qui	majores concilii nomine
se dixerunt Romanos pontifices,	contractos fuisse
non ad iudicium seculare ...
sed ad examen æcclesiæ ...
convocavimus. Alter vero, eo	Octavianum æquitatis fiducia
quod puriorem haberet	causam suam humiliter
conscientiam, domnus Victor	generalis ecclesiæ judicio substravisse;
videlicet, iudicio æcclesiæ ultro se	Rodlandum vero, pravitatis
obtulit, altero, videlicet	conscientia retusum, non solum
Rolando, contumaciter renitente et	contumaciter supersedisse, sed
dicente, quia cum ipse omnes	etiam dixisse, majorem se esse,
deberet iudicare, ipse a nullo	quam ut cujuspiam censuræ
vellet iudicari.	parere debeat.

Om också Saxo med den självständighet och frihet, som
är honom karaktäristisk, icke slaviskt följt sin källa, utan
omskrivit den i sin egen latinska stil, ger dock
verbalöverensstämmelsen och byggnaden av den sista punkten
oförtydbart vid handen, varifrån han hämtat sin kunskap. Hans
omskrivning har emellertid sträckt sig längre än till orden:
han har också ändrat vad som icke passat honom i
innehållet. Han har förvandlat det kyrkomöte kejsaren
sammankallar för att få en allmän kyrkans dom mellan de
båda påvarna till ett endast italienskt kyrkomöte. Ändringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>