Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lunda motstycke icke blott från Alexander 111 :s tid utan från
hela ll(JO:talet och låter icke infoga sig i denna tids
kanoniska rätt och härskande praxis vid biskopstillsättningar.
Saxos påvebrev synas under sådana omständigheter ha till
förutsättning, att helt olika förhållanden i detta avseende rått
i Danmark än i den övriga katolska världen. Hans
skildring av Valdemars ståndpunkt kontrasterar så starkt mot
förhållandena i Europas övriga länder, att om den är
sann — den endast kan förklaras härav. Mot påvens
ingripande vid valet och den utomordentliga maktfullkomlighet
han förlänat Eskil har enligt Saxo intet motstånd mött från
Valdemar; denne har utan vidare böjt sig för påven; »quod
Romana’ sententne decreto obviam ire nequeat, penes quam
publica* religionis norma consistat», falla hans ord hos Saxo.
resignationer, riktar sig icke mot biskopsvalet som sådant, utan endast mot
att det företagits, innan hans medgivande till resignationen inhämtats, och
härpå är även den devolutionsrätt grundad, som han tilltagit sig. Mignc,
Pa-trologia latina, 200; 4(>(>, 1141. 1). S. I, 57. Jfr. Gesclbracht, I)as Verfahren
hei den deutschen Bischofswahl, 70, 77.
Först Innocentius 111 bringar grundsatsen om påvens medgivande för
resignation till allmänt erkännande. Det är även från hans tid, som den
första ansatsen kan spåras till utbildning av en direkt påvlig provisionsrätt
vid resignerade hiskopsdömen. lin direkt påvlig utnämning förekommer dock
ej förrän under Innocentius IV. Från hans tid förskriver sig även i ett
enstaka fall ett mandat, genom vilket besättandet av en resignerad biskopsstol
överdrages till annan person. Berger, Los registres d’Innocent IV 11:0 3205.
Det är i detta sammanhang värt att lägga märke till, att
ärkebiskopstillsätt-ningen i Lund 1223 efter Andreas Sunesens resignation skedde genom fritt
val. Detta kasserades visserligen av påven, och Peder Saxesen blev ärkebiskop
genom påvlig provision, men grunden härtill var icke att ett val företagits,
utan att elt formfel begåtts vid valhandlingen, varigenom tillsättningen tillföll
påven i kraft av devolutionsrätt. D. S. 1, 221. (lillmann, Die Besignation der
Benefizicn, 74, 113.
Angående de påvliga provisionerna för lägre kyrkliga bencticier jfr.
Haller, Papsthum und Kirchenreform, 28. Baicr, Päpstlichc Provisionen för
nie-derc Pfrunden bis ■/.. Jahre 1304, !). Beuter, (lescli. Alexanders des dritten III,
539. Hans Olrik har i Konge og Pnestestand II, 104, av anförda ställe
hos Beuter läst fram, att Alexander III i enstaka fall började tillvälla
lui-rian en afgörandc röst vid biskopstillsättningar. Beuter nämner ingenting
därom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
