Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det provisionsmandat Saxo omtalar, att Eskil innehaft
och begagnat vid ärkebiskopsskiftet i Lund 1177, saknar så-
Från Alexander III stammar ett provisionsmandat, genom hvilket han
utan föregående val direkt providerar en biskop i Alessandria. Åtgärden
vinner sin förklaring däri, att Alessandria sedan sin grundläggning 11(58—69 stod
i ett särskilt obediensförhållande till påven; dess kyrkor och grund tillhörde
påvestolen som egendom, och dess innevånare voro skattskyldiga till
densamma. Biskopsdömet kunde därför anses stå på samma linje som de romerska
suffraganbiskopsdömena och de med avseende på temporalierna påven tillhöriga
biskopsdömen, vilkas biskopar tillsattes av påven. Provisionens motivering —
«de novitate et necessitate processit» — anger de speciella skälen för
densamma. Alessandrias biskopsstol var nyupprättad och mandatet är utfärdat
under påvens strid med Fredrik Barbarossa, fyra månader innan slaget vid
Legnano. Beuter, Geschichte Alessanders des dritten II, 280, III, 229. Migne,
Patrologia latina, 200; 1064.
Den av Hinschius Kirclienrecht II, 594, såsom direkt utnämning anförda
biskopstillsättningen i Placentia 1155 har föregåtts av ett val, om ock
oformligt, och påven endast stadfäster detta. Migne, Patrologia latina, 188; 1381.
— Biskopstillsättningen i Hereford 1148 betecknas av Böhmer, Kirche und
Staat in England, 388, n. 7, jfr. 351, som en utnämning i kraft av
reservaträtt. De källor Böhmer anför berättiga ej en sådan slutsats, låt vara att
påven möjligen spelat en avgörande roll. Gilbert Foliot blef formellt biskop
genom val. Gilbert nämner sig endast Herefordiensis ecclesise mandato
domini pap;e vicarius, Migne, Patrologia latina, 190; 795; Historia pontificalis,
M. G. SS. XX, 532, omtalar, att Gilbert blivit biskop genom val: electus est
interea Gilbertus Claudioeestrensis abbas ad episcopatum Herefordensem,
con-silio et voluntate archiepiscopi Cantuariensis.
Ett av de fall, i vilka påvarna gjort gällande en provisionsrätt, är
besättandet av resignerade biskopsstolar. Den särskilda motivering, varpå de
stött denna, är, att då påvens medgivande var nödvändigt för en resignations
giltighet ocli biskopsdömet sålunda ansågs bliva ledigt i den påvliga kurian,
även rätten att besätta detsamma tillkom denna. Under 1100:talet har
emellertid den kyrkliga rätten om resignation ännu icke nått denna utbildning.
Det är först under tiden närmast före Alexander III:s tronbestigning, som det
traditionella bruket, att en biskop för sin resignation inhämtade påvens
medgivande, övergått till regel. Alexander III hävdade, att medgivandet var
erforderligt för resignationens giltighet, men allmänt erkänd var under hans
regering icke denna grundsats; Eskil bland andra bröt mot densamma genom att
mottaga biskop Stenars i Linköping resignation. D. S. I, 57.
Alexander III:s ståndpunkt med avseende på besättande av resignerade
biskopsdömen framträder tydligt vid de resignationsfall, som äro kända från
hans tid. Vid intet av dem har han gjort gällande någon direkt
provisionsrätt. Det klander, som kommer till svnes i åtskilliga av hans brev angående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
