Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra anspråk på vissa rättigheter över den kyrka, som hans
förfäder grundat och doterat, förklarade han sig icke vilja
göra gällande någon myndighet, som icke tillkom honom
eller som var emot hruket, ty han visste, att det genom
heliga lagbud var sörjt för att prästerskapet vid utövandet
av sin särskilda valrätt icke skulle lida intrång av
konungamakten. Hans närvaro skulle därför icke lägga hinder i vägen
för ett fritt val. Sedan Valdemar på detta sätt »i from
rätt-sinthet» borteliminerat sig själv, avlägsnade sig prästerskapet
från församlingen för att omsorgsfullare kunna skrida till
val. De uppställde som biskopskandidater tre män av högt
anseende, vartill som fjärde man fogades Absalon på grund
av hans stora egenskaper; mellan dessa skulle valet
företagas. Valdemar föreskrev därefter, att valet skulle äga rum
genom sluten omröstning, ty han ansåg det riktigast, att var
och ens vilja tillkännagavs skriftligen, innan det skedde
muntligen. Valet utföll så. att Absalon enhälligt utsågs till biskop !).
(ienom Valdemars uppträdande erhåller kyrkan i Saxos
framställning ett erkännande av biskopsvalets frihet. Hela
avgörandet tillkommer prästerskapet.
Saxos framställning kan icke kontrolleras genom andra
källor. Men man undgår icke intrycket, att valet i Roskilde
i realiteten icke varit så fritt, som han framställt det.
Absalons plötsliga uppställande som fjärde man vid sidan av
prästerskapets trenne biskopskandidater och Saxos tystnad
om vem, som föranlett det — han säger det i passiv form
likaväl som konungens ingripande vid bestämmandet av
valsättet och det enhälliga valet, som står i bestämd
motsats till prästerskapets kandidatuppställning, tyda på att
Valdemar icke stått så helt utanför som den biskoplige
kröni-keskrivaren låter påskina. Minst sagt egendomligt vore det
också, om Valdemar vid detta val kräft och ägt mindre
betydelse än han någon tid senare tillerkändes av en så
hierarkiskt sinnad påve som Alexander III vid besättandet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
