Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var både relativ och absolut pluralitet, enär
sammanlagda antalet röstägande under alla förhållanden — d: v. s.
med medräknande av vissa omtvistade röster — icke
översteg 53.
Den tid var emellertid förbi, då man beträffande
riksdagsmannaval, där utgången i realiteten syntes klar, fann
det vara lönlöst att hänga sig fast vid formaliteter. Det är
en av de frukter, som frihetstidens starka politiska
maktintressen och därmed förknippade företeelser framalstrat, att
del juridiska formsinnet därigenom drivits upp till en förut
okänd skärpa och klarhet. Icke minst de politiska stormarna
mot frihetstidens slut och del politiska intressets därunder
ständigt stegrade potens ha — i trots av all väld och
partiskhet i de fällda domsluten — i betydlig mån bidragit till
att utveckla den juridiska formstränghet, som präglar det
offentliga livet i våra dagar. Intet kan vara ägnat att kasta
en klarare belysning över detta problem än ett
sammanhängande studium av just ståndens riksdagsmannaval under
frihetstiden.
utesluta honom från förhandlingarna i denna fråga och att avskrifter av de
tilltänkta besvären ej heller skulle meddelas till kringsändande i hans
kontrakt. Därefter överenskom man att ålägga riksdagsmannen att till
undvikande av framtida ovisshet i en dylik fråga vid riksdagen verka för att nämnda
valregler av 1767 åter måtte bliva gällande. Dock skulle vissa ändringar av
stor vikt däri företagas. Så borde riksdagsmannen bevaka varje läns och
kontrakts i riksdagsordningen garanterade rätt »at efter egna
omständigheter få wälja som de behaga, antingen contracts- eller länswis, deras
ful-mägtig, ock eij wara bundna til något wist antahl öfwer hwilket de böra gå,
jemlikt den frihet Borgare- och Bondeståndet hitintils oanfäcktat åtniutit.»
Vidare skulle han också göra påstående därom, att valtvister hädanefter ej
borde avgöras av prästeståndet allena utan av samtliga riksstånden. Det
förvånar ej, att dylika andraganden, under så tydligt imperativa former
anförtrodda till riksdagsmannens bedrivande, blevo av ståndet, vars speciella
rättigheter de t. o. m. vågat angripa, avslagna »och til största delen ansedde
som instructioner» (Dahlgren till prosten Ahlelöf 1771 9/i2; se nedan sid. 372).
Redan bland prästerskapet i länet hade de på sina håll väckt betänkligheter,
och en och annan hade vägrat underskriva dem (N. Djuberg å omgångsbrevet
1771 3/5 i Laholms kontrakt). Även från andra stift kommo andraganden av
liknande art. Härom se Edler, Om börd och befordran under frihetstiden,
sid. 171.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
