Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu då riksdagen redan varit samlad utöver den lagstadgade
tiden, förklarar han, att den ytterligare måste räcka 3 ä 4
år, »om ej sakerna få bättre framgång»; men efter hand som
tiden framskrider, ser han sig nödsakad att pruta av på de
stora orden, och fram på våren 1772 är han redan beredd
att göra processen kort. »Om allt det skulle göras, som
nödvändigheten kräver till rikets revors botande, skulle
riksdagen stå i flera år, men då det huvudsakeliga är gjort, får
man befalla gudi saken och resa hem. Ämbetsmännernas
obändighet blir tyglad, innan skilsmässa sker; financen måste
hjälpas, redogörelserna påses och oskyldigt förtryckta, som
besvärat sig, hjälpas. När detta är beställt, far jag med
glädje och frid hem».
Vi se honom sålunda i full färd med att planlägga vad
som borde göras »till rikets revors botande», och några
månader senare framlägger han en vidlyftig plan till
myntrealisation, över vilken han begär sin väns utlåtande. Men
under det riksdagsarbetet i plena och utskott sakta skrider
framåt, kommer liksom en blixt från klar himmel statskuppen
med dess revolutionerande ingrepp på alla områden av det
politiska livet. För vår riksdagsman innebar den efter allt
att döma en överraskning av det minst angenäma slag. Det
brev, vari han, ställd inför revolutionen som en fait accompli,
nedlägger sina synpunkter på denna, är ett värdefullt bidrag
av mera sällsynt art till historien om med vilka känslor de
enskilda medlemmarna av riksens ständer innerst sågo
maktens fullhet glida ur händerna på sig. Det stänk av humor,
som i brevets inledning framlyser ur orden:’»Ständerna hava
nu ferier, sedan Hans Ivongl. Maj:t åtagit sig allt bekymret»,
undantränges i fortsättningen snart nog av en bitterhet, som
herden Djuberg i Eldsberga, Dahlgrens politiske motståndare, som ironiskt
yttrar: »Jag förundrar mig öfwer wår riksdagsmans hjeltemod; men jag tror
dock intet, at hjeltarna äro så många, som de af honom nämnas, ty då
det är rart at blandt 100:de finna 10, är det otroligt, att blandt flera 100:de
alla äro hjeltar». Också han hade dock säkerligen tagit intryck av de
meddelanden, som Dahlgren givit, ty han tillägger: »Försynen hindre i sin vishet
alt ondt och förene de skilgaktige sinnen till konungs och hela fosterlandets
sällhet och glädje!» (Kontraktsprostens cirkulärbrev 1771 21/1»),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
