Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tur och »vare en så stålt och drifiniens main som han gies
i vår årt på nåen vån g». Fem par dragare måste vara för
plogen, det är ordinärt, annars köra de för plog med 6 och
7 par, och kör han med mindre, är det tecken till fattigdom,
då heter det: »dein stackelen han giörr hvad han kan, men
hvad ska ed vare, han plöide i år ä hade hare (i hoed forre
— ett huvet som han kallar hoed, betyder ett kreatur för
plogen, så många huvud så många kreatur — deed e ju
bare narre sei säl å joren mä», änskönt en sådan kör sin
åker så väl med mindre, som den som har mästa kreaturen
före, och får även så god skörd. Sedan plöjningen till havre
är förrättat, skall kornjorden första gången uppbrytas, efter
den året före legat i träde; de bruka intet så allmänt där
på slätten som här vid och omkring Lund att om hösten,
eller efterhösten som det på skånska heter, uppköra all
kornjorden, utom någon sidlänt del därav, som de kunna
hinna med, då de tillagt vinterrågsädet; det kallar släboen
»skre» eller »rista». S:te Jörens dag. är en allmän sädesdag
att så havre över allt på slätten. Ar årstiden då mycket
våt och kall, dröjer en del försiktigare åboar med
havreså-ningen en liten tid däröver till dess väderleken bliver
bekvämare. En stor del släboar hava skaffat sig pröisisk
havre att så, den giver mer än den skånska; men skall sås
senare och i jord som är beredd på sätt som kornjorden, ty
den tåler mindre vår köld och väta än den skånska. Under
det släboen första gången uppkör kornjorden, eller ristar,
brukar han alltid 3 å 4 par dragare för årret. Efter ristningen
skall kornjorden tväras, då betjäna de sig av mindre dragare
för årret, 3 par är det högsta, de få ock hjälpa sig med 2
par. Om åkern är */* mil lång, skall den köras ut i en får,
de förkorta intet drätten, som jag sett sker i skogsbygden,
där de aldrig körer med liera par för ett årr än ett,
antingen det är oxar eller hästar. Däremot säger släboen »ja ska
o O »I
jafved åu i ett, deet e bare sinkerie och kiöre der a vänje
så ti It, kräied å reskafven ha mer ondt åu deet, att en
vänjer så titt», vilket är emot allt förnuft, ty då man vänder
om, drager intet dragarne mer än plogredskapen och får
då litet pusta ut och hava en liten vila. Över allt i Skåne,
där jag vistats och kunnat gjort anmärkning, har jag sett
akrarne köras, då de tväras, på sned tvärt över fårerna, som
skett vid ristningen, men i Oxie och Skiuts härader sker ej
så, utan de köra långs åt åkeren och åt samma farralag
som första gången skett. Släboen haver väl genom flera års
försök kommit i erfarenhet, att han bäst får sin åker har-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
