Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skära bröd vid bordet. Vill någon vid bordet hava ett stycke
bröd, skall den be drängen därom; därföre säges, att han
får 1 skeppa mer sått i lön. Gossarnas skyldighet är det att
giva hundarne var gång de ätit, varom alltid huvuddrängen
påminner; när han läst från bords, då säger alltid denne,
»påg, glim inte ta te hongana». Tjänstefolket, som icke som
far och mor själve få alltid gå och drävja i mat, taga alltid
ett stycke bröd i sin lomma, när de äta, som de kunna
förtära, innan nästa måltid kommer, fast de få alltid om
vinteren morgonbit eller frukost, dagvard, middag, medafton
och kvällsmat, som det av dem nämnes. Morgonbiten eller
frukosten består antingen i ett stycke fitt och bröd eller en
sup och ett stycke bröd, till dagvard få de varmt öl med
gröt uti, speckesill och syltemjölk, så länge den varar; när
den bliver uppäten, får de antingen gåsa- eller svinafitt i
stället; alltid har släboen gott samtagit rågbröd till sitt folk,
men moer och faer själve äta merendels siktat bröd; till
middagen äta de välling av söt mjölk, kål, ärter, soppa, och hava
alltid ett stort fat med kokat kött och fläsk på bordet; de få
dessutan antingen smör, fitt eller fisk eller vad som kan
åstadkommas till 3:dje rätten; till medafton vankar merendels en
sup och ett stycke bröd och en pått öl till; tjänstefolket få icke
som husbonden själv alltid öl att dricka, utan få hålla till
godo med svagdricka; till kvällsmat få de sällan något såvel,
utan endast gröt och öl x), samt bröd till.
Ehuru väl släboen både begärer och får så mycken
respekt av sitt tjänstefolk, som allmogen på något annat ställe
i Skåne, är det likväl en rättighet för drängar och poikar, att
alltid hava hatt eller mössa på huvudet i stuvan,vilken de aldrig
taga oftare eller längre av sig, än de sitta till bords och äta.
Mat-faderen och moderen nämnas alltid av tjänstefolket för far och
mor, däremot det intet så händer på andra ställen i Skåne.
Pigan i gården skall alltid putsa skor och stövlar för far, men
pöiken för drängarne, den drängarne, i synnerhet
huvuddrängen har frihet hantera efter eget godtycke med befallningar
och hugg, lika som vore han gossens endaste husbonde.
Stora brölloper 2) händer 1111 intet så ofta som tillförne
på slätten besynnerligen i Oxie och Skiuts härader, utan i
stället för bröllop, när brudeparet viges, sker gästabudet, då
förlovningen hålles. Då skola alla anhörige och de, som äro
å både sidor i gilleslag, infinna sig, där förlovningen skall
’) eller mjölk, om de den hava, ty det händer sällan, att de på slätten
hava så mycket att mjölka som i skogsbygden |not i marginalen],
2) Jfr Nicolovius s. 139 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
