Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhet inom den historiska vetenskapens råmärken till att
endast utgiva de danska helgonskrifterna och Sven Agesens
verk. I de historiska inledningarna till helgonskrifterna, i den
kritiska kommentaren till Sven Agesen och i en särskild i denna
tidskrift VI, 75, 81, omnämnd och delvis refererad
avhandling, »Knud den helliges Martyrhistorie», har Gertz även
historiskt utnyttjat de källor han utgivit. Obunden av de
traditioner, vid vilka den äldre historieskrivningen bitit sig fast, har
Gertz framför allt genom den sistnämnda avhandlingen brutit
med den slentrianmässiga och okritiska uppfattning av
helgonskrifterna, som tidigare härskat. Gentemot denna äldre
uppfattning, vilken i helgonskrifterna om Knut den helige och
framför allt i Ailnoths stora legend såg väsentligen rent
historiska och följaktligen trovärdiga arbeten, har Gertz framhävt
och ådagalagt dessa skrifters karaktär av religiösa tendensskrifter
och uppbyggelseböcker. Såväl härigenom som genom ett i
detalj genomfört uppvisande av den legendariska behandling och
traditionsutveckling det historiska stoffet om Knut den helige
varit underkastat har han starkt bidragit till ett riktigare
bedömande av denna litteraturs historiska trovärdighet. Gertz’
»Knud den helliges Martyrhistorie», om vilken alltid rått tystnad
inom den historiska facklitteraturen, är tvivelsutan att räkna
såsom ett av de mest banbrytande verk, som under de senaste
åren sett dagen inom äldre dansk medeltidshistoria.
C. W—ll.
— Litteraturen om de skånska
dop-funtarne från medeltiden har hittintills
varit inskränkt till ett enda arbete av
betydenhet: Carl Georg Brunius’ »Skånes
konsthistoria för medeltiden» (1850).
Brunius egnar i detta ett omfångsrikt
kapitel åt »Dopfuntar eller dopstenar» och beskriver ingående
och med vanlig noggrannhet ett sjuttiotal av dessa. Vad man
saknat har varit en fullständig förteckning och beskrivning över
samtliga skånska dopfuntar och ett offentliggörande i bild av
dem. I en särskild, av Kung]. Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien utgiven publikation: »Skånes medeltida
dopfuntar», har Lars Tynell sökt råda bot på denna brist och med
trenne häften 1913 —1915 slutfört huvuddelen av sin uppgift.
Tynells arbete, sådant det föreligger i de tre häftena,
in-l-edes med en kortfattad översikt över de olika dopfuntstyperna.
Grundläggande för denna översikt har varit dopfuntarnas form;
med ledning härav urskiljer Tynell fyra olika grupper: fyrsidiga
Lars Tynell, Skånes
medeltida dopfuntar.
Häftena 1—3. Stockholm
1913-1915. 120 s. + LIII
planscher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
