Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den historiska litteraturen med en den lärorikaste textkritiska
undersökning. Själv är Gertz förberedd på att åtskilliga skola
mena, att hans rekonstruktion av den arnremagnaeanska
handskriften på icke få ställen är något djärv. Genom de lyckade
paralelltryck han lämnar av de olika texterna och sina egna
rekonstruktioner har han emellertid sörjt för att historikern i
varje särskilt fall med lätthet kan jämföra de båda texterna
och rekonstruktionerna.
o
Gertz’ undersökningar och nya text av Sven Agesens verk
äga intresse för frågan om förhållandet mellan Sven Agesens
och Saxos Danmarkshistorier. Av tidigare forskare har på
grundval av Stephanius’ edition visats, att Saxo för sitt verk
använt sig såväl av Sven Agesens skrift om vederlagen som
av hans historia (jmfr anmälarens Saxo, Kritiska
undersökningar, i denna tidskrift VI, 14, 36). Gertz uppvisar otvetydigt,
att åtskilliga av de ställen, som härvid använts såsom
bevismaterial icke av Saxo lånats från Sven Agesen utan i stället
överförts till Sven Agesens verk från Saxos vid en omarbetning
av det förra. Därmed är emellertid icke uteslutet, att Saxo
jämte sina många andra källor även i sin ordning begagnat
Sven Agesens ursprungliga text, ett spörsmål som Gertz icke
haft anledning beröra i sin undersökning. Att så också varit
förhållandet, framgår vid en jämförelse mellan den nya texten
av Sven Agesens verk och Saxo. En dylik jämförelse ger vid
handen, att även i den nya texten fortfarande kvarstår llertalet
av de ytterligt nära överensstämmande ställen, som tidigare
påvisats, mellan såväl Sven Agesens vederlagstext som hans
historia och Saxo. När det gäller en författare, som handskas
med så suverän frihet med sina källor som den senare, kan
man emellertid endast i ytterligt ringa grad vänta att möta
någon verbalöverensstämmelse. Lika stor beviskraft för att Saxo
använt Sven Agesens verk äger därför också, att vissa partier
av hans verk, såsom delar av vederlagen och inledningen till
historien, äro tydliga omskrivningar av motsvarande ställen hos
Sven Agesen, andra åter såsom Harald Blåtands, Sven
Tjuge-skäggs och Knut den heliges historia, äro historiska
kompilationer av detta och andra källors framställning. Den nya texten
har borteliminerat åtskilliga likheter mellan de båda författarna,
men i huvudsaken ingenting ändrat i den tidigare uppfattningen
om förhållandet dem emellan. Det nya momentet ligger däri,
att det blivit visat, att Saxo, efter alt först ha begagnat Sven
Agesens verk, i sin ordning kommit att begagnas vid en
omarbetning av det senare.
Den klassiske filologen Gertz har icke inskränkt sin verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
