En vinter i södern. Reseminnen / 14 (1893) Author: Tor Hedberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Venezia nov. 1S92

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

                                                Venezia nov. 1892.


Det ligger ett kvinnligt, yppigt drag öfver
Venezia, hafvets stad. Det är något så
fantastiskt öfver henne, där hon lik en sjöjungfru
ligger och badar sina hvita marmorlemmar i
det blåa vattnet, att man icke riktigt vet, om
hon är dröm eller verklighet, om man själf är
vaken eller sofvande. Hon tager en fången till
kropp och själ och man vågar dock aldrig tro
på henne. Hon talar till en med ett så smekande,
öfvertygande tonfall i rösten, men man
misstänker dock, att hon bara berättar sagor. Hon
vet nog icke själf, hvar fantasien hos henne
börjar och slutar.

Kvinna är hon från topp till tå, och därtill
ett stycke af en österländsk kvinna. Praktlysten
som en sådan, älskande de starka, varma
färgerna och de mjuka, veka linierna, så glad åt
smycken att hon gärna öfverlastar sig därmed,
och så glad åt sin egen skönhet, att hon lätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>