Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brosa. Det är en smula besvärligt att komma
dit, ty endast en del af vägen kan
tillrygga-läggas på järnväg, men besväret, såsom det
mesta besvär på resor, lönar sig. Särskildt för
en nordbo skall denna färd alltid hafva ett
egendomligt behag; han skall där finna en
påminnelse om hemmet midt i södern.
Det visste jag ännu icke, men det var något
i själfva namnet som lockade mig. Då jag
därför vaknade tidigt en morgon och genom
fönstret såg en klarblå himmel, som lofvade en
vacker dag, beslöt jag mig för att offra denna
dag åt Vallombrosa.
Ett par timmar därefter steg jag af vid den
lilla stationen Pontassieve, från hvilken färden
måste fortsättas i vagn, på åsna eller till fots.
Någon vagn syntes dock icke till, någon åsna
icke heller, — däremot kände jag mig en smula
frusen i morgonluften, som solen ännu icke
hunnit värma upp — klockan var endast åtta
på morgonen, — och så beslöt jag mig för att
gå. Det kunde icke gärna vara mer än två, tre
timmars promenad.
Det var i medlet af december, men det
slutande året var som en slutande sommar eller
en börjande vår. Marken var grön, visserligen
en matt grönska, påminnande om olivernas, hvilkas
grågröna dungar betäckte bergens nedersta
sluttningar, men det var dock grönska, och den blef
allt ljusare, allt mera sommarlik, ju högre solen
steg upp på himmelen, ju starkare dess glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
