Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål för ögonen. Det ligger något af
fulländningens ro däröfver. Allt är ljust, öppet, allt synes
glädjas i medvetandet om sin skönhet. Och det
lockar mer till glädje än till drömmar.
Sedan jag lämnat den lilla byn omkring
stationen bakom mig, var det ondt om färdfolk
på den breda landsvägen. Men en gång mötte
jag en rad med foror, förspända med stora,
alldeles hvita oxar, af en typ, slående lik den som
man ser afbildad på etruskiska vaser och
brons-ristningar och som förut förefallit mig mera
stiliserad än naturtrogen. Samma fullkomligt
raka rygg, mot hvilken bogarna bildade raka
vinklar, samma starkt böjda nos, samma i en
lång snibb nedhängande halsskinn. De ståtliga
djuren sågo egendomligt antika, jag skulle vilja
säga stiliserade ut, där de i sakta mak, med
hängande hufvud och liknöjdt tungsint blick
gingo förbi mig, prydda med granna seltyg och
röda rosetter mellan hornen. Denna genom
årtusenden bevarade likhet, detta lefvande arf från
en hemlighetsfull forntid gjorde ett egendomligt
intryck. Så hade deras förfäder en gång gått
här, med samma tungsinta blick, som intet
tänkte, seende slätten grönska omkring sig och
bergen blåna mot himmelen, men af den kultur,
som då hade sitt hem i dessa trakter, fanns
intet kvar mer än några vaser på museerna och
några plundrade grafvar. Tempora mutantur et
nos mutamur in illis. Endast oxarna tyckas
icke förändras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
