Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur dessa filosofiska funderingar väcktes jag
efter en stund af ljudet af bjällror bakom mig.
Det var en trilla, förspänd med en helt liten
häst och körd af en ung pojke, som kom i ur^
sinnig fart bakom mig. Då han kom närmare,
saktade han något farten och stannade slutligen
bredvid mig. Pojken kastade en mönstrande
blick på mig och frågade så, om jag ville åka.
»Tack, vilja gå!»
Och nu utspann sig följande samtal, där
mina svar dikterades af ett fast beslut att
fortsätta min väg till fots, och af ett mycket
ofullständigt herravälde öfver italienskan, medan pojken
ater besjälades af en brinnande önskan att jag
skulle åka, förenad med en munvighet, för hvilken
superlativerna voro en barnlek. Och de klingade
onekligen mycket uttrycksfullt, ömsom hotande
och ömsom frestande, på den renaste toscanska,
den vackraste italienska i hela Italien.
»Gå, en så varm dag som denna?»
»Icke mycket varm.»
»Hvart skulle jag taga vägen då?»
»Vallombrosa.»
»Vallombrosa! A, signor, det är en
förfärlig väg, det är omöjligt att gå.» — Han skulle
också till Vallombrosa, — han var nämligen
postbudet, och jag kunde få åka med honom
fram och tillbaka för åtta lire.
»Bra, kanske tillbaka, nu vilja gå.»
Men jag skulle aldrig orka fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
