Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodet rann ur dess sida, men de mot höjden
riktade blickarna sänktes sakta nedåt och då
de mötte hans, föll svärdet ur hans hand. »Jesus,
min frälsare!» ropade han med hög röst, och
hans själ lyfte sig i smärtsam hänryckning, medan
han själf föll framstupa till marken.
Då han åter kom till sans, omfamnade han
och kysste under tårar sin broders mördare.
Och tillsamman gingo de så upp till S:t Miniato,
där Giovanni lät inskrifva sig som munk.
Men i klostret fann han icke frid och
brödernas världsliga lif ville han icke dela. En
inre oro dref honom att söka ensamheten, och
därför var det han ströfvade omkring på bergen.
Men den ensamhet, han fann, gaf honom aldrig
frid, och han öfvergaf den åter för en annan.
Så var det nu han kommit ända till Pratomagnos
fjärran sluttning.
Då han vaknade invid forsen låg skuggan
fortfarande lika djup öfver honom. Han gick
fram till randen af skogen för att af solens
ställning sluta till hur långt det lidit på dagen.
Slätten låg allt jämt lika skimrande fager där
nere, men solen hade ännu icke nått höjden
där han stod. Då satte han sig ned på marken
och väntade. Timmar gingo, ljuset på slätten
rodnade, bleknade, slocknade, men solen nådde
honom icke. Och den frid, han så länge sökt
förgäfves, satt ändtligen vid hans sida och talade
till honom med forsens stämma. Natten gick,
himmelen började rodna, bergets toppar glödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
