Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Firenze dec. 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i morgonglans, solljuset gled smekande ned för
deras sidor och bredde sig öfver slätten, men
honom nådde det icke där han satt. Då föll
han på knä och grät de ångerns helande tårar,
som gisselslagen icke kunnat afpressa honom.
Och på detta ställe, där solen aldrig sken, reste
han så med egna händer ett kors och grundade
sedan med sina rikedomar ett kloster, som han
kallade Vallombrosa, eller Skuggdalen. Här dog
han sedan i hög ålder och då strålade
helgonglorian i full glans kring hans hjässa.
Så ungefär lyder sägnen om Vallombrosa
och dess stiftare. Snart ett årtusende har
förflutit sedan dess, men ännu ligger skuggan lika
djup däruppe och slätten lika fjärran, drömlikt
fager där nere. Och sådan har den synts här
uppifrån, medan århundraden gått öfver den
med blodiga strider och väldiga omstörtningar.
De gamla klosterstiftarna visste dock att välja
sina hem.
På hemfärden kommo postbudet och jag
bättre öfverens än på morgonen. I vild fart
gick det utför sluttningarna, som nu lågo i
strålande aftonsken, smekande varmt efter
Valiom-brosas kyliga skugga. Men pojken berättade,
att han där uppe på bergets topp gått i
fotshög snö.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
