Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick var död och uttryckslös och han talade
med svårighet som om han varit ovan därvid.
Frascati var den stad som låg honom närmast
och som han dagligen hade för ögonen, och dock
hade han aldrig varit där. Hvilket egendomligt
lif tätt intill en af civilisationens brännpunkter!
Ändtligen, i själfva solnedgången, gingo vi,
efter mer än sex timmars vandring, trötta och
hungriga uppför den sista sluttningen till
stadsporten. Skymningen föll hastigt på mellan de
gråa olivdungarne, och det var redan nästan
mörkt på de trånga gatorna, när vi kommo in
i staden. Men ofvanför låg berget ännu ljust i
den sista, bleka dagern, som sakta drog sig
upp åt toppen och till sist flöt spårlöst ut i den
skumma luften.
Vi gingo in på närmaste osteria för att äta
en välbehöflig middag. Värden såg ut som en
bandit och serverade oss med en trumpen
motvilja, men maten var god och vinet förträffligt.
Det är alltid på de tarfligaste ställena som man
får det bästa vinet i Italien. Vid bordet
bredvid oss sutto några unga karlar och spelade
kort. Allt emellanåt kommo de i gräl med
hvarandra, och då skreko de som besatta; man trodde
att de i nästa ögonblick skulle flyga i lufven på
hvarandra, men det var tydligen bara ett litet
vänskapligt ordbyte. Italienaren tycker om oljud,
och hans egen röst berusar honom; han har
samma nöje och behof af att skrika som ett barn.
Jag såg sedan ett slående exempel därpå i Rom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
