Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musiken och ser solen gå ned bakom
Peters-domen, eller till Villa Borghese och fördjupar
sig i dess dunkla alléer. Och om kvällarna
drif-ver man med skandinaver, som här alla gälla
för landsmän, omkring mellan Romas otaliga
osterier. Och dagarna drifva bort med strömmen
och man vet icke hvart de taga vägen.
Man ångrar dem icke såsom något förloradt;
tvärtom, ser man tillbaka på dem en och en,
synas de innehållsrika ¿ch väl fördrifna, men
ser man tillbaka på dem i följd, känner man
dock en missräkning, en sviken förväntan.
Hvarpå beror detta? Jag har redan sagt, att jag
icke vet det, men när jag rätt tänker efter
tror jag dock att jag vet det, och vill här söka
förklara det, för säkerhets skull utbytande det
opersonliga man mot det personliga jag.
Jag tror att det beror på de minnesmärken
från det gamla Roma, världstaden Roma, som
ehuruväl ytterligt tärda af tiden, härjade af alla
de krigsstormar som gått öfver dem, plundrade
och slagna i spillror, så att de nu stå där som
nakna skelett eller ligga sammanfallna som högar
af blekta kotor, dock gifva den nutida staden
dess hufvudintresse och äfven grundkarakter, äro
den bakgrund mot hvilken senare tiders insatser
afteckna sig och som förlänar dem en skiftning
af sitt eget lynne. Ty detta lynne, det är mig så
helt osympatiskt, det lämnar mig kall och
oberörd och icke endast det, det väcker hos mig
En vinter i södern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
