Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en oppositionslusta. Det är som om dessa
ruiner ville påtvinga mig en beundran, som jag
icke frivilligt kan gifva dem, och den makt,
hvarmed de utöfva detta tvång, är alltid
massans, volymens, storlekens — icke storhetens.
Det är något brutalt, rått och innerst ofruktbart
i denna fantasi, som endast var riktad mot det
kolossala, som aldrig kunde skapa något
själf-ständigt, endast mångdubbla måtten på det
främmande lånegodset.
Jag vill härmed icke förneka, att dessa ruiner
kunna göra ett mäktigt, till och med gripande
intryck. Men hvad är det som gör detta
intryck — det är, åtminstone för mig, själfva
förgängelsen, icke det förgångna — det är åsynen
af tidens seger öfver dessa verk, som trotsade på
sin styrka, men icke kunde förlita sig på sin
skönhet, och det är ett slags dyster glädje öfver denna
seger. Det är icke samma känsla som den,
hvilken uppfyller mig vid åsynen af medeltidens
och renaissancens minnesmärken, där jag
upp-fylles af vemod vid tanken på
utvecklingsmöjligheter, som gått till spillo, skönhetsideal, som
öfvergifvits utan att ersättas af bättre, en
hän-gifvenhet och en konstnärsadel, som senare tider
icke uppnått och allt för sällan eftersträfvat.
Framför dem uppfyller förgängelsen mig med
saknad — så icke vid de romerska
minnesmärkena. De äro som grafvårdar, på hvilka jag läser
och begrundar förgängelsens skrift, icke minnets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
