Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så småningom blef det en vana för dem, att ett
par, tre gånger i veckan hälsa på hos Pietros,
dricka ett glas vin och prata bort en stund.
Familjen var icke vidare välbergad, snarare
fattig, men någon ersättning för vinet kom
aldrig i fråga, utan fick den lämnas i form af
presenter till barnen.
Så reste berättarens kamrat, men han
fortsatte ensam med besöken, som gåfvo ett alldeles
särskildt behag åt hans vistelse på ön, genom
den förtrogna kännedom han så fick om språket,
om folkets karakter och seder och bruk. Han
började känna sig allt mera hemvarm i denna
natur och bland dessa människor, som förenade
en nedärfd rasfinhet med naturbarnets friskhet
och naivitet, och tanken på afresa sköts allt
längre bort i framtiden. Men så tog det tvärt
slut med glädjen.
Det äldsta af de hemmavarande barnen var
Pasqualina. Hon var femton år, men redan
fullmogen kvinna, liksom hela familjen svart och
brunhyad som en zigenerska. Hur det nu
var, så hade han kommit att med förkärlek
sysselsätta sig med henne, och den öfriga
familjen tycktes icke heller finna något ondt
däri, utan lät dem gärna prata ostördt med
hvarandra. Men så en dag kommer en äldre
kusin till Pasqualina — han hade så småningom
blifvit bekant äfven med en stor del af släkten
— till honom och säger, att man började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
