Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
silfver. Allra sist en präst i full ornat med två
korgossar, svängande rökelsekar.
Tåget var långt, bestod af allra minst två
hundra personer; i skymningen eller mörkret
skulle det gjort ett hemskt, dystert intryck,
men nu sken middagssolen starkt och gladt på
de svarta gestalterna, och genom denna kontrast
blef intrycket mera fantastiskt och besynnerligt
än egentligen hemskt.
Jag sällade mig till den lilla skaran, som
följde tåget åt. Det var mest unga flickor,
flertalet vackra, med stora smäktande ögon,
bar-hufvade eller med en svart slöja lätt bunden
kring hjässan. Solen tycktes med välbehag
smeka deras unga, friska ansikten, som för att
taga igen skadan för alla dem, som de svarta
maskerna dolde.
Gatan löpte ut på ett torg, och vid torget
låg en kyrka. Här gick tåget in, och jag följde
med. Kyrkan var full af folk, som tycktes
liafva väntat på dess ankomst. Trängseln var
så stark, att jag måste stanna nere vid porten
och icke kunde uppfatta något af den kyrkliga
ceremonien. Men jag blef i stället vittne till
en annan liten tafla, som fäst sig i mitt minne
som en af de vackraste och mest karakteristiska
från detta — de missnöjde må säga hvad de
vilja — på skönhet och karakter ännu så rika
Italien.
Där nere, där jag stod, hade äfven tågets
förtrupp, de minsta småttingarna, slagit sig ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
