Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De hade satt sig på golfvet och på trappsteg,
där bänkarna icke räckte till. Så lyfte en af de
minsta plötsligt upp kapuschongen, och ett litet
varmt, leende barnaansikte tittade fram.
Exemplet smittade, det var en varm dag, och de heta
ansiktena behöfde svalkas i den dunkla kyrkan,
den ena kapuschongen efter den andra lyftes
upp, det ena barnaansiktet efter det andra
blottades, man nickade åt hvarandra, utbytte
hälsningar och leenden, man var tydligen stolt och
road af det värf man fyllde, men varmt var det,
och en smula trött var man också. Ett vackert
italienskt barnaansikte är nu bland det vackraste
man kan se, men aldrig har jag funnit dem så
vackra som här inne i den skumma kyrkan, som
en liten glad och leende öfverraskning tittande
fram under de svarta, dödgräfvaraktiga hufvorna.
Men så kom en af de äldre och tillsade dem att
betäcka ansiktena igen; det var icke tillåtet att
blotta dem — kapuschongerna drogos ned, och
synen var åter försvunnen. Det var åter några
små svarta spöken som sutto där, och endast
de muntert glänsande ögonen skvallrade om, att
det var små späda, bekymmerlösa leenden, som
doldes under de dystra sorgedoken.
Efter en kvart var ceremonien slutad, och
tåget satte sig åter i gång. Två och två trädde
de små sörjarna ut i solskenet och skredo fram
genom en annan gata, till en annan kyrka. I
slutet af tåget aftecknade sig åter den korsfästes
förvridna gestalt mot den blå luften, rökelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
