Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
agda (kommer ut ur huset).
Är du här, Karl? Jag sökte dig för att få tala med dig
några ord.
KAHL.
Hvad kan du ha att säga mig då?
AGDA.
Är det sant hvad man sagt om dig, Karl?
KARI..
Hvad tror du?
AGDA.
Ack! Jag vet verkligen inte hvad jag skall tro. Gustaf
brukar inte fara med osanningar, och du sjelf tillstår ju till en del?
KARL.
Hu tviflar således pä mig? Du anser mig för en —
förderfvad yngling?
agda.
Ack nej! Det gör jag visst inte — men —
KARL.
Du tror ändå, att jag brutit det löfte jag gaf dig, då jag
som student första gången lemnade hemmet för att börja mina
studier i Upsala. Agda, hvad det smärtar mig att höra detta
misstroende af dig, du som just varit den, som skyddat mig
mot de många frestelser, jag varit utsatt för, — du som var den,
hvilken sporrade mig till att arbeta! Jag satt mången natt på
min kammare ensam vid min lampa och läste, tills sömnen
hotade att öfverrumpla mig, jag hörde kamraternas jubel och
muntra sånger, som lockade mig ut till deras glada samqväm, —
då smög jag mig bort till min byrå, tog fram din bild och satte
den framför mig på skrifbordet, och då du så betraktade mig med
dina milda ögon — då glömde jag allt —- då tystnade
sirensången, och arbetet gick raskt undan, tills den gryende dagen
började bleka lampans sken. — Nåväl! nu står jag vid målet,
och det fjermas. — Hvad bryr jag mig om din brors hotelser,
blott du icke öfverger mig, — men då . . .
agda.
Karl! tala icke så — jag öfverger dig aldrig. — Att du
lefvat som det anstår en sedig yngling, det tror jag, då du sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
