Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
är den. — Jag har mina skäl att tro, det du inte trifs här och
förr eller senare lemnar du väl ändå den här befattningen,
derföre tycker jag, rent ut sagdt, det vore så godt, du gjorde det
med detsamma.
KARL.
Hvem har sagt, att jag inte trifs?
LARSSON.
Ingen, ingen, men ser du, jag behöfver för närvarande en
inspektor — Otto har inte tid, han ska’ till Marieberg — och
derföre —
KARL.
Än Karlsson — hvart har han tagit vägen?
LARSSON.
Han har flyttat. Han började på sista tiden bli uppstudsig
och svår att ha att göra med, så att jag måste ge honom sitt afsked.
KARL.
Den gamle hederliga Karlsson!
LARSSON.
Den saken hör inte hit. Hör nu! Jag ger dig ett tusen
riksdaler i lön och allting fritt.
KARL.
Men, min far —
LARSSON.
Är det för lite? Nåja! du ska få tolfhundra riksdaler,
bostad, ljus, ved, mat, allt — om du ger det här bråket med
ungarne på båten. Det är väl inte att fundera på. Nå du
säger ingenting? Du är inte förtjust?
KARL.
Jag tackar er, min far, men jag kan inte mottaga ert
anbud, som verkligen är lysande — för mig åtminstone.
LARSSON.
Ä’ du galen, pojke? Tänk du — tolfhundra riksdaler
fölen inspektor — det vill säga, förvaltare — för så ska’ man
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
