Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Inledning.
En engelsk författare i våra dagar, hvilken både är
literaturgranskare och högt ansedd skald, nämligen
Swinburne, fäller om Victor Hugo (läs: Ygå’) det omdömet,
att han är den störste skalden i nittonde århundradet,
och att han öfverhufvud taget är den störste af alla
fransmän. Äfven om man ej vill instämma i detta något för
starka yttrande, så är det dock säkert, att Hugo måste
räknas såsom en mycket betydande och inträssant
personlighet och såsom en af framåtskridandets märkesmän. Han
var en mångsidig, snart sagt allsidig författare: poesi och
prosa, roman och drama, politiska uppsatser och tal lågo
inom området för hans värksamhet. Och såsom andlig
kraft utvecklar han sig i samma mån som århundradets
tankar göra det. Ett långt lif blef honom beskärt (f. 1802,
† 1885), och allt som rört, hänfört och uppskakat världen
under denna tid, hade också kommit hans själ att dallra.
Aldrig var han likgiltig, alltid var han för eller emot.
Hela skalan af åsikter har han haft, genomlupit och gett
uttryck åt, från de mäst konservativa till de mäst
ytterligt gående socialt-radikala framtidsdrömmar. Men ehuru
han sålunda varit reaktionär, rojalist, bonapartist, liberal,
demokrat och radikal, så har han därför ej varit någon
politisk väderflöjel. För sina åsikter har han åtminstone
vid vissa tillfällen kämpat ej blott mot en regering, utan
till och med emot sitt folks stora massa. Hans skiftningar
i åsikter hafva haft karaktären af en fortgående
utveckling, som varit af den märkliga beskaffenhet, att den gått
i motsatt riktning mot hvad som med vanliga
hvardagsmänniskor plägar vara fallet. Som ung är han den gamla
ordningens sångare, som gammal är han den radikale
framtidsmannen, främst bland de unge.
Om denna utveckling yttrar han själf i ett af de
senare företalen till sina dikter: “Historien faller gärna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
