Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja serratrecken! grinade drängarne, för sådant tyckte
de om.
Nå, när kvällen kom, hade en af drängarne klädt ut sig i
Minas kjolar och hällt utaf hennes osevatten på sig, så att lian
liknade Mina såsom ett bär och osade såsom Mina på långt håll.
Sen togo de med sig så mycken ungdom där fanns i byn
och ringade så badstu’an och Adel, som om de skolat ringa
björn. Och rusthållaren och hans spanska rör voro med. Men
tyst gick det. Rätt som nu Adolf låg och väntade vid badstugu-
knuten, fick han se tösa komma i skummet.
— Gu’ välsigne dej, som kom, Mina lella! Gubbastöten
märkte väl inget? sporde han.
— Inte! pep den föregifna Mina.
— Nå, då kan vi gualof ha’ oss en roli’ stund! jubilerade
skomakaren och kösste tösen, så att det skrall i hela den tysta
naturen.
-— Kors, ja’ tror du supit brändevin? Har du en tår mä’
dej, välsignade Mina, sa’ Adolf.
Han hade knappt sagt de orden förrän drängen högg honom
i kalufven och hojtade till, hvarvid hela högen kom framrusande.
Men främst kom rusthållaren själf med Iyftad käpp.
— Jo, vesst lia’ vi dröckjom te’ dej! Du ska’ nck tusingen
få tömma din »kärlekskalk förutan drägg», din drummel! röt
rusthållaren och började dalja den arma skomakarn, så att det
var en stor lust och verklig glädje däråt. Men Adolf skrek.
— Böla på vers, äss du kan, så låter de rarare! sa’ gubben.
Och alla de andra grinade och tände på lyktor och hade så
be-sattandes roligt åt spektaklet, att Lindstads badstuga väl aldrig
i lifvet varit omgifven åf ett sådant jubel.
— Ja’ tror att du spelar »gubbaskams rull» i natt, för dä’
sir ut som 0111 du vore narren! fortfor rusthållaren, allt under
det att han och pojkarne klente ner den arme skomakaren med
tjära och rullade omkring honom i skäktefallet, som hopats i
badstuförstugan.
Se’11 roade de sig med honom så länge, att Adolf
ovillkorligen måste möta kyrkfolket, när han linkade hem i sitt
jämmerliga tillstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
