- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
120

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Just som vi emellertid strax efter skymningen fått fram
hästarne ocli skulle stiga upp i vagnen, tog den sabla karlen till
att föreslå en liurrning för Bolirs by, och i detsamma tände han
på en bengalisk eld på gästgifvargård ens förstugubro.

Vi hurrade och hojtade och därpå tände han eld efter eld,
så att det sken öfver hela världen därute.

Men när den sista var utbvunnen och vi väl i vagnen, fingo
vi höra ett förfärligt väsen.

Alla Bolirboarna kommo springande ocli flåsande med
pyts-och assuranssprutor, ämbar och båtshakar och skriade och flämtade:

— Hva’ ä’ elden lös?

De hade kantänka tyckt, att hela gästgifvaregården stått i
eld och flamma.

Vi sa’ dem, hur det hängde ihop, hur vi tändt bengalisk
eld och hurrat till deras glorifierande, samt att vi inte kunnat
tro, det de voro så litet upplysta, att de inte förmått skilja på
ett sådant ljus och en brinnande byggning.

Men de ställde sig med sina sprutor och doningar rundt om
vursten, och när vi slutat tala till dem, ropade alla med en mun:

— Antingen dä’ va’ bajersk eller bengalisk eld, så har I
ställt till honom och omakat oss, och därför bör I ha lite’ för
besväret!

När de det sagt, begynte de spruta på oss, så att det pep
efter’et, och de dängde oss om ansiktena med blöta svabbar samt
skällde och grinade och slängde till ocli med hela ämbar kallt
brunnsvatten öfver oss upp i vursten, så att snart hela vagnens
innandöme värdt fylldt jäms med sitsarne.

Ett obehagligare äfventyr liar åtminstone jag aldrig varit
med om. Och när de fått oss riktigt genomvåta, påtade de till
hästarna med båtshakarna, så att dessa foro af som en blixt
nedåt vägen, medan vattnet yrde och Bohrboarna i sin tur hurrade.

På det viset gjorde vi vårt intåg vid hemkomsten, förkylda,
rådbråkade och elända, emedan det lärda och mogna svenska
folket inte kunnat skilja mellan en bengalisk eld ocli en
brinna nd e gä stgifvar eg ård.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free