Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En oskulcl.
I världen ocli hland människor bedrager skenet så ofta och
fördenskull varna vi härute folk från att »skåda hunden efter
håralaget».
Men del är icke alltid så lätt att skilja mellan livad som
är godt och ondt, mellan sken och verklighet, och på den grund
uppstå ganska svåra konflikter i lifvet.
Det skulle nästan fordrats en öfvermänsklig skarpsynthet
för att inte ta’ vilse om Brittas i Hjälmaryd rätta halt och
beskaffenhet.
Sannerligen hon såg ut som en liten ängel. Så oskyldig, så
ren och så skär föreföll hon.
Det låg en sådan barnslig och oskuldsfull glans öfver hennes
ögon, att inan alldeles bestämdt tvingades att både tänka och tala
försiktigt, rent och oskyldigt, när man kom i deras närhet. Det
var som om små osynliga skyddsänglar lagt händer på ens
skuldror och sakta hviskat: »grumla icke flickans hjärta».
Därför gick det alltid mera städadt och poleradt till vid
midsommardansen och på lekgillena, när hon var med.
Ty hurudana pojkarne än voro, ville de inte gärna visa sig
som tölpar för henne. Hennes skönhet och oskidd kufvade dem.
De grabbade inte tag i lienne utan spörsmål och löfte, såsom
de eljest gjorde det med andra flickor, när de ville dansa, utan
de lyftade på hättorna, skrapade ett grand med fotterna och
bådo henne ödmjukt 0111 en dans. Till och med själfva herrarne
nere vid bruket, i hvars omedelbara närhet Hjälmaryd låg, och
bland livars ungdom hon oftast därför rördes, bemötte lienne
mera som 0111 I1011 varit brukspatronens än en åttingbondes dotter.
Hon var som ett mönster för flickor. Det tyckte alla un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
