Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Niklas blef stående som en saltstod framför sina
döda djur. Han kom sig hvarken för att tala eller svara på
en lång stund. Han stod som träffad af blixten.
Slutligen fick han syn på geväret, som Linus ställt mot
väggen, och då blef det lif i gubben. Innan Linus visste
ordet af fick Niklas fatt i pipan och klämde geväret med
sådan kraft gång på gång öfver en jordfast sten på
gatu-backen, att lcolfven och pipan skildes åt och hela mekanismen
blef fördärfvad. Sedan drämde han till Linus öfver ryggen
med bösspipan, så att pojken knäade sig.
— Gack din kos, din skrådaling, och visa dej aldrig
mer här på gården. Spring så fort bena bära dej, innan
ja’ gör mej olöcklig på dej. Greta får du aldrig i din ruttna
tid, fast far din har mett löfte. Ja’ tar’et tebaks. Är du
iväg än?
Linus knallade af åt sitt hemhåll.
Inne i stugan låg Kalle på en soffa med våta handdukar
om benet, och Greta satt bredvid på en stol och grät.
Niklas kom in och ställde sig vid spisen.
— Tror du, att han dör, han som hästarna? frågade
han Greta efter en stund.
— Ah, jag blir snart bra igen. Det råkade inga ben,
så ja’ kan snart gå min väg, tänker jag, genmälde Kalle.
— Nävars, stanna du här för alltid. Dä’ ser ut, som
om det vore bestämdt inför en högre rätt, svarade Niklas.
Tredje dag jul stod bröllop i Storegår’11. Där talades
0111 mångahanda men inte ett dugg om mausergevär eller
målskjutning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
