- Project Runeberg -  Humoresker, skisser och historier från bygden / Förra samlingen /
184

(1909) Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett tidningsbolag.

Anders Karlsson i Snipen gick och såg ledsen ut.

På söndagen satt han i kyrkan och suckade, som om
skepp-pundtals synder tråkat honom öfver bröstet. Tisdagen därefter
gick han på auktionen i Kramsäng och såg ut som om hans
stu-tar hade fått den här mjältbranden eller åtminstone som om
hustru hans hade blifvit nedlagd i den galopperande lungsoten,
och kvällen efteråt satt han i Stulebo kvarnkammare tillsammans
med mej och tre eller fyra andra karlar och spottade i spiseln
och skrufvade sig på bänken precis som en karl, som befarar
och befruktar att få smörj på hemvägen.

— Hva’ går åt dig, Anders, ä’ du rädd, att ja’ ska’ tulla
för styft, när ja’ häller din hafre på kvarna? sa’ mjölnaren.

— Ja, hva’ hundingen går åt dig, karl! Du har vankat
omkring i flera dar och sett ut som en förskrämder höna! inföllo
vi andra.

Anders suckade, spottade och såg så misskundlig ut, att
det var riktigt rörande.

— Jo, go’vänner, för mig ä’ dä’ illa ställdt och Gu’ vet hur
det kan barka i väg te’ sist. Ja’ ska’ inför tinget den 31 i denna
månad!

— Nå, det var värre. En går dit i dagningen som en fri

och rejäl karl, men på kvällen kanske de köra in en på
häktel-set, — utlät sig Måns i Gölen.

-— Men då får en väl lof att ha gjort nå’t så kalladt urbota

lell! inföll jag.

— Nä’, gubevars! Jag kände Per Israelsson i Hagshidt, och

han var den bästa och mest te’mötesgåanne mänska en kan tänka
sig. Ingen skulle kunnat förevita honom ett dugg annat än det,

att han kanske var lite fortfärdig. Han ville, att allt skulle gå

i ett huj, och därför gjorde han kanske inte allting så rasande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:11:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/humohis/1/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free